Aftonbladet – 27 maj 1859, sida 2

1860 till och med 1890, huru stort belopp årligen skall i pensioner utbetalas, och till huru många pensionsberättigade, efter afdrag för dödligheten, hvilken med stöd af en, på t:bellkommissionene uppgifter grundad beräkning för åren 1816—1840 (se komiterades för utarbetande af förslag till rärteförsäkringsanstalter m. m underdånisga betänkande af den 20 Jan. 1848 pag. 46) på ett antal, vexlande från närmare 100 till närmare 300 delegarinnor, af åldern mellan 50 och 75 år, antagits utgöra 2 för året; huru stor tillgång i årsafgifter och ränteinkomst tillsammanlagdt är att årligen till pensioner disponera, samt hur många pensioner, med användande äfven af föregående årets öfverskott, således kunna utgifvas; huru stor brist ö förfallet pensionsbelopp årligen uppstår, och huru många af de pensionsberättigade således årligen icke kunnat erhålla pension, samt slutligen huru stor pensionsfondens kapitaltillgång under ofvan beräknade förhål1 nden årligen skulle blifva. Förvaltningsomköstnader äro härvid ej afdragna, hvaremot fondens ränteinkomst möjligen kan beräkpas något högre än den tabellen upptager. I träde af nya delegarinnor är icke beräknadt, enär sådant icke, så länge nu gällande stadgar skola efterlefvas, är att förvänta: (Här följer den åberopade tabellen, hvilken vi dock anse oss kunna utesluta, så mycket hellre, som läsa1en af det följande finner hvad som genom densamma ådagalägges.) Af ofvan upptagne beräkning visar sig, hvad revisorerna äfven ansett såsom deras pligt att vid detta. tillfälle öppet uttala, att nemligen pensionsfondens inkomster icke under den ifrågavarande tidrymden någonsin blifva i rimlig mån tillräcklige för utgifterna; att fondens tillgångar aldrig, mer än till en sjettedel af det belopp som skall i pensioner utbetalas, förslå; att fondens ställning årligen försämras; att dess kapital efter 15 år icke vidare tillväxer och redan. efter 22 år; understiger det pensionsbelopp; hvilket skall utbetalas, samt att pensionsföreningen således icke kan på nu faststälda grunder fortgå eller ega bestånd. De verkande orsakerna till denna föreningens ställning må öjligen vara flera, hvilka icke kunnat beräknas. Revisorernaå böra dock angifva en, såsom enligt deras öfvertygelse den hufvudsakligaste, den ensam tillräckliga, och den, hvilken måste undanrödjas, såvida föreningen skall kunna fortfara, nemligen att genom reglementets ofvan åberopade S, åt närmare 100, år 1855 i föreningen inskrifne; öfver 50 år gamla delegarinnor tilldelats rätt till pension med 150 och 300 rdr årligen, efter en insats af 15 rdr i blott 5 a 10 år, eller af tillsammans 75 ä 150 rår. Detta stadgande utgör fröet till föreningens obe: stånd, liksom det innefattar en afvikelse från föreningens bestämmelse, som måste vara, icke att förskaffa stiftarena af lärarinnornas pensionsförening en lätt och snart bekommen förmån, hvilken undergräfver hela inrättningens bestånd, utan att tillvägabringa en stiftelse, hvilken för framtiden med säkerhet bereder lärarinnor, efter deras mödosamma arbete, ett understöd på ålderdomen, då helsa och krafter svika. 2 Då revisorerna äro förvissade, att styrelsen för lärarinnornas pensionsförening skäll inse denna sanning emotse revisorerna äfven att. styrelsen skall tillvägabringa en förändring af föreningens reglementariska stadganden, hvarigenom pensionsinrättningens bestånd för framtiden betryggas. Till en sådan förändring blifva följande beslut nödvändiga, nemligen: 1:o att utdelning af pensioner icke vidtager förr än år 1875; 2:0 att då till pension är berättigad delegarinna, som fyllt 50 lefnadsår, till föreningen erlagt 25 års afgifter, samt i 20 år föreningen tillhört, i tur efter ålder så långt tillgången medgifver; 3:0 att till pensioner endast får användas räntan å föreningens kapitalfond, men att deremot alla öfriga inkomster af årsafgifter m. m. efter afdrag af förvaltningsomkostnader öka kapitalet. 4:0 att, i mån som ränteinkomsten ökas, nya pensionsrum bildas, ett efter annat. Efter en sådan förändring af föreningens reglemente, inse revisorerna att möjligen flera, öfver 50 år gamla delegarinnor, hvilka före år 1856 ingått i föreningen, skola träda ur densamma, och att dessa då böra, om de önska, återbekomma gjorda insatser med upplupen ränta på ränta, eller hvad föreningen sjelf uppburit. Revisorerna föreställa sig dock, att bland dessa flertalet, om icke alla, uti föreningen qvarstå, derest föreningen ville besluta: 5:0 att till pensioner å 100 rdr rmt för dessa, nu utgörande 96 till antalet, borde användas och i mån af tillgång, så snart ske kunde, utdelas icke blott räntan å de opåräknade inkomster, hvilka möjligen genom särskilta arrangementer kunde inflyta, utan ock på medel, dem föreningen såsom gåfvor för sådant ändamål erbölle, samt slutligen någöt statsanslag, om dylikt kunde utverkas; börande dessa medel särskilt för sig i räkenskaperna upptagas och redoVisas. Hade revisorerna kunnat finna föreningens bestånd tryggadt genom alla pensionernas nedsättning till halfva beloppen, skulle revisorerna ej tvekat att en sådan nedsättning tillstyrka; men då nedsättning till en sjettedel af det i reglementet bestämda belopp hade blifvit nödvändig, gifves icke någon annan utväg för att det utan tvifvel vackra ändamålet med föreningen, sådant revisorerna föreställa sig detsamma, skall kunna ernås — än en omskapning. Vid en sådan har det synts revisorerna lyckligt, om det nu sarolade kapitalet kunde oförryckt bibehållas, och redan skeddainsatser samt tillryggalagda 5 år inginge i en fortgående beräkning med de är och insatser, hvilka, enligt ett förändradt reglemente, måste förutsättas, innan utdelning af pensioner vidtager. Revisorerna medgifva visserligen, att den af dem här ofvan tillstyrktaändring af föreningens reglemente må synas hårdt drabba de delegarinnor, hvilka äro öfver 50 år och före 1856 i föreningen ingått samt fullgjort 5 års inbetalningar; men revisorerna kunna dock ej förbise, att ett bibehåHände af föreningens reglemente öförändradt ännu mycket hårdare skall komma att träffa de yngrö delegarinnor, hvilka efter 1855 inträdt i föreningen, och af hvilka icke någon har säker utsigt att kunna erhålla pension, enär år 1890, då alla nuvarande delegarinnor äro till pension berättigade, ehdast med visshet 9 kunna erhålla pension, men 217 möjligen bli utan, oaktadt de då i 25 år inbetalningar fullgjort. Det lärer icke kunna förvägras dessa yngre delegarinnor att, om de nu önska från föreningen utgå, återbekomma gjorda insatser med den ränta på ränta föreningen å dem uppburit. Något sätt att i sådan händelse förekomma föreningens fullkomliga upplösning och tillintetgörelse kunna dock revisorerna icke uppgifva eller iöreslå. Revisorerna ega visserligen anledning till den förhoppning, att föreningen uti extra inkomster, hvilka revisorerna icke kunnat upptaga uti deras ofvan införda kalkyl, skulle kunna vinna ansenlig förökning genom de nitfulla bemödanden, på hvilka fondens