Aftonbladet – 27 maj 1859, sida 2

Naturligtvis skall du försvara honom! Men märk, jag är icke angelägen att höra hvarken hans klander eller försvar. Hans gerning talar mot honom, och mördaren Gudmar Guldbrandssons namn borde rättvisligen skrifvas på kyrkstocken... Der har du min mening. En sakta darrning gick genom Majkens leder, men icke den ringaste häftighet gick genom hennes ton då hon svarade: Hvad jag sagt har varit för att visa pappa min trolofvades skuldfribet i denna rysliga sak; och jag erinrar pappa om den långmodighet, som föregick hans nödvändiga handling. Likväl tycks pappa finna ett ohyggligt nöje uti att gifva denna handling de gräsligaste namn. Detta är icke blott oädelt — det är lågt. Åhå, du börjar underhandlingen från det hållet — med anklagelser mot din far! Nå, fortsätt... talä du! Jag skall tala sedan. Till en början, återtog Majken, ber jag pappa tillåta mig att i morgon tidigt få fara nedåt kapellgården. Det afslår jag tvärt. Jag ber pappa än en gång om samma tillåtelse. Jag måste dit! Jag måste möta Gudmar, då han kommer hem. Detta är för mig af högsta vigt. Men jag upprepar att det icke sker! Du har hittills skäligen gjort hvad du behagat, och jag har blundat, emedan du icke stält till några: uppträden. Nu blir du annorlunda, och då blir jag också sådan. : Pappa, pappa, besinna noga detta afslag! Besinna också att jag nu ber för tredje gången...Låt mig i guds namn resa! Mitt hjerta, min själ, min håg, hvarje bloddroppe i min tillvaro drager mig dit. Min fasta vilja drager mig dit. Vill det så mycket du behagar, men sker gör det icke — det är ordet. Majken hade, med. undantag af.den lindriga darrningen, icke visat någon yttre rörelse, men nu kom blodet mäktigt brusande uppåt hufvudet. : (Forts. följer.)