Aftonbladet – 24 maj 1859, sida 2

STOCKHOLM den 24 Maj. Folkets fickor äro, hos oss såsom annorstädes, ett kärt mål för otaliga sträfvanden. Här i landet är det isynnerhet närmast före och under riksdagarne som ansträngningarne äro stora och mångahanda för att med rikets höglofliga ständers ja och samtycke der göra rätt djupa tag. Försöken att bearbeta den allmänna meningen i en riktning, gynsam för åtskilliga intressens spekulationer 1 denna väg, ha i år börjat tidigare än vanligt, och äro, efter hvad det vill synas, ämnade att bedrif-1: vas mycket grundligt och systematiskt. Dål. nu innan kort tidpunkten tillstundar för ut-. seendet af de ombud, på hvilkas sjelfständig-1 het och intresse för folkets bästa det beror, il hvad mån lystnaderna efter dess medel skola tillfredsställas, torde det icke vara ur vägen ått något skärskåda arten af de sträfvanden i den antydda riktningen, hvilka bittills låtit förnimma sig, och de allianser, som synas vara på väg att knytas, för de afsedda ändamålens ernående. . Att jernvägsintressena skulle börja leken har varit lätt att förutse, och samma organ inom Stockholmspressen; som under förra riksdagen hade blifvit vunnen för systemets förfäktande, har redan sedan början af detta år sökt vänja allmänheten vid tanken: på ,att statens intrader vid nästa riksdag måste ökas. lör jernvägsarbetenas: fortsättning i stor skala. Till tröst för dem; sombhärvid kunna med bekymmer : tänka på ökade wutskylder: och växande debetsedlar, kunna vi likväl upplysa. att jernvägsintressets kämpe med en verkligen aktningsvärd motvilja vänder sig bort från en tillökning i den odiösa bevillningen af rörelse, inkomst m. m: Nej, slugare än så, har man, Gud ske lof, lyckats blifva. Penningarne skola drillas ur folkets fickor så behändigt och omärkligt, att den redlige odalmannen, den sträfsamme arbetaren icke ens vet af, att de vandra till statens kassor, för att i sinom tid derifrån vandra ut till Frankfurt eller Hamburg, såsom ränta och amortissement å de nya millioner, som skola upplånas för att tillfredsställa några gynnade orters jernvägshunger. Det är nemligen alldeles icke meningen att landets innevånare skola: bära sina med svett och möda förvärfvade styfrar till kronans uppbördsmän. Bort-det!-Ingen -tillökning-i den ,odiösa bevillningen! Nej, det är hos kryddkrämaren, hos hökaren, :hos-garnhandlaren, i snusboden o. s. v. som de skola aflelona den. ena lilla skärfven efter den andra för det goda, ändamålet. Och ställer man rätt förståndigt till, så kan det på sådant sätt lätteligen hända, att den fattige stackare, som skulle anses -vara -alldeles--orättmätigtbetungad, om man pålade honom en rdr i bevillning, ja, som måhända får sjelfva sina mantalspenningar efterskänkta, kan så omärkligt få punga ut sina tio, tjugo, trettio rdr ock kanske mer i årligt bidrag till det stora nationalverket. Men huru skall detta tillgå? frågarden-i beskattningskonsten oinvigde. Iogenting är lättare, svarar jernvägsintressenas organ, endast man vill besluta sig för en förnuftig reform af tullagstiftningen,: Det är knuten. Förhöjda tullar på de stora förbrukningsartiklar, som icke kunna undvaras; hvilka tillhöra den stora allmänhetens dagliga bebof, se der den trollformel, genom hvilken nya millioner skola framlockas ur folkets fickor. När anlitandet af denna gina och beqväma utväg för penningars anskaffande, först började anvisas af jernvägsintressets organ, nöjde man sig helt anspråkslöst med att föreslå en förhöjd tull på tobak. Efter band ha likväl anspråken börjat sträcka sig till den ena betydande artikeln efter den andra, och redan för flera. veckor sedan: gjordes ett summariskt öfverslag af de ansenliga summor, som skulle kunna vinnas genom nya eller förhöjda tullsatser å vissa varor, som i stor skala införas i landet. Vi lägga här dettå öfverslag under våra läsares ögon: Artikeln bomull. — heter det — som hittills varit tullfri, skulle, med en tullsats af blott 2 öre, eller omkring 1 sk. rgs pr skålpund, ensamt lemna en inkomst af 280,000 rdr; genom att förhöja tullen å risgryn från 2 till 3 öre skulle en ökad statsinkomst af 80 å 90,000 rdr vinnas, och om på samma sätt tullen å kaffe och råsocker höjdes med 1 öre, så erhölle staten mer än tillräckliga medel till. fyllande af omförmälda behof, utan att dessa förhöjningar rimligtvis kunde leda till någon minskad import, enär ganska-ofta prisskilnadenå nyssnämda varor; särdeles kaffe och socker, 3 4 gånger: öfverstiger beloppet af den föreslagna tillökningen i tullen. Ja, det är hela ;hemligheten! Så lätt går det att af nationen uttaga några millioner i nya skatter — no!a bene om nationens representanter icke se-upp; eller om de, insnärjda i de enskilta eller lokala intressenas nät, för dem uppofira folkets bästa. Med hvilken tillförsigt de anslagsbungrige bygga på folkets enfald och på de enskilta intressenas medverkan, vittnar 1 rikt mått den artikel, ur hvilken vi lånat ofvanstående utdrag. Sedan man nyss, såsom läsaren sett, till bevis derpå, att ökade inkomster skulle på den antydda vägen kunna. vinnas, påstått att de föreslagna förhöjningarne icke rimligtvis kunde leda till någon minskad import, så aktar man ickeför rof att.strax derefter; till stöd för billigheten af de förhöjda tullsatserna, anföra, att kaffe och socker gerna kunna undvaras, och dessutom härdt tynga på landets handelsvåg. Dessa sista ord kunna icke hafva någon annan mening än den, att det nt fn ASA AE arbeta både natt och dag... Men, ajia mej, hur skall det nu gå? Jag har mjöl till grö: EE EE I 2 I rm re 08 VET