Aftonbladet – 24 maj 1859, sida 2

arbeta både natt och dag... Men, ajia mej, hur skall det nu gå? Jag har mjöl till gröten för i qväll, men till i morgon har jag inte så stor smula som jag kan lägga på ögat. I morgon skickar vår Herre utväg — det kan du lita dej på. Koka gröt nu, så du och barnungarne få äta er riktigt helmätta! Jag fick qvällsmål, der jag var. Sätt:på grytan! Medan vattnet puttrar opp; skall jag tala så, att din själ får fröjdas från i dag intill domedag. Pernilla var icke sen att åtlyda mannens uppmaning; och medan vattnet -stod på, begynte främlingsfiskaren sin berättelse, afhörd icke allenast af Pernilla, utan äfven af de två små gossarne, som helt andäktigt stodo på ömse sidor om faderns knä.. Flickbarnen lågo borta vid spisen och blickade uppmärksamt på fattigmanselden, som der sakta flammade under grytan. 5 Jag har gjort flera tjenster, Pernilla du, till patron Hjelm och några andra HKerrekarlar, och de ha betalt mej hederligt, patron Hjelm i allan synnerhet. Och jagtror visst att många ha mej i: bättre aktning än förr, sen :domärn på: tinget dusöra mej med de pengarne, som... nå, di gick som di gick, Pernilla! Jag ser du slår ner ögona för att inte minna mej på att du den gången satt dubbellapp på fickan, men att jag ändå tappa dem — på krogen, förstås — medan jag sökte efter Holten. Nå nå, jag hade inte ännu kommit på store bättringsvägen då, fast domarn, skam att säga, hade haft mej i vacker förmaning., : Käre Tolle, vattnet börjar redan puttra, du — får-jag vispa i mjölet, medan du far fort? Så Vispa, Pernilla — jag: ser på och förlustar mej med att se dej och barnungarna äta... Annars gick det jag ville säga ut på den trån, att berrekarlarna betalte mej med pengar, och. dermed väl. Iwgen tog meji armen och sa ett ord i aparietal, som så här: Tolle! Du kunde vara en karlekarl, om du inte vore: en stor stackare, som lättjar dej och