Aftonbladet – 24 maj 1859, sida 2

vore ganska klokt och rättvist att genom förhöjda tullsatser hindra den för landet betungande importen af ifrågavarande artiklar. Men man har ju nyss försäkrat, att tullförhöjningen icke skulle minska importen. Skulle, månne, de till samma mängd som förut införda varorna. tynga mindre på landets handelsvåg, e1 dast derföre, att de draga en högre tull? Med sådant nonsens söker man för sina syften fånga enfalden och kortsyntheten. Hos folket och inom representationen ha likväl under senare, åren alltför sunda och klara åsigter vunnit insteg i afseende på tulllagstiftning, för att man kunde hoppas genomdrifva sina planer-endast med understöd af dem, som vore i stånd att nappa på så grofva krokar som den nyss påpekade. Man har derföre sökt med sig förbinda sådana enskilta intressen, af hvilka man kan påräkna ett kraftigare bistånd. Det heter sålunda i den förut citerade artikeln: (Folkets Röst för den 9 April): Det kan icke heller vara meningen att förhöja tullen å dessa och öfriga af oss här ofvan uppräknade varor, med mindre en sådan förhöjning samtidigt sker äfven å alla andra slags lyxoch öfverflödsartiklar. Hvem :ser icke till -hvem ifraren för en förnuftig reform i tullagstiftningen här rägker handen? Och huru skulle man väl också kunna hoppas att, utan i förbund med prohibitismen, försöka en återgång från den mera frisinnade tullagstiftning, som varit en af de redbaraste frukterna af de senaste risdagarnes arbeten. Vane att akta på tidens tecken, redan länge -begärlige att få återvinna sin förlorade terräng, ha prohibitisterna icke: dröjt att antaga det erbjudna förbundet. Den penna, som sedan ärtionden stått till buds för enskilta intressens: förfäktande och som så länge tillförene varit i prohibitismens sold, har redan i flera veckor varit i verksamhet för att på dess egares vanliga maner, dels genom korrespondensartiklar till landsortsbladen; dels genom diverse uppsatser i Folkets Röst, förbereda det prohibitistiska fälttåget. Denne prohibitisternas oförliknelige handtlangare har redan levererat ett ansenligt antal artiklar i Norrköpings-Kuriren, i. tidningen Upsala, och i nyssnämde Stockholmsblad, alla gående ut på att bevisa och att göra allmänheten förtrogen med föreställningen om, att upptagandet af nya lån nästa år icke kan undvikas, och att de till deras förräntande erforderliga medlen måste anskaffas genom ökad tullbeskartning. För dem, som varit i tillfälle att se sakerna på närmare håll och kunnat följa den härvarande prohibitistechefens verksamhet och sträfvanden på sista tiden och till och med alltsedan 1857 års kris, innebär detta prohibitismens: återuppträdande ingenting öfverraskande. Den stora allmänheten törde deremot ha-inivaggat sig i den föreställningen, att en fråga om återgång från: den så lyckligt beträdda friare tullagstiftningen icke vidare kunde uppstå, och till och med de, som haft tillfälle att:se-em och annan af de uppsatser; på hvilka vi här hänsyftat, ba kanske icke alla lag! märke till, att bland de många breda fraserna :om nödvändigheten af ett icke alltför stort slöseri .med -statsmedlen; städse -framskymtat den genomgående -: grundtanken : förhöjda tulsatser. Närmare har den prohibitistiske sakföraren ännu icke utvecklat sitt program; men han och hans principaler veta ganska väl, att hm man väl lyckats en gång inleda representationen på tullförhöjningarnes stråt, blifva prohibitisterna aldrig: lottlösa. Vi lära nog få rika anledningar att återkomma. till: detta ämne, och att belysa de olika sidorna deraf.