Aftonbladet – 21 maj 1859, sida 2

andre sex riksdaler på sommarsidan. Och sommarsidan skall vara nu i denna veckan, för vi ha bört sägas att Pernilla åter bhifvit välsignad med lifsfrukt. Herre jösses,, utbrast främlingsfiskaren med okufvad rörelse och knäppte tillsammans sina händer, ) måtte då vara af Herrans Kristi rätta lärjungar, som mormora talte om! Ingen herreman har någonsin sagt mej sådana ord som gått åt den leden och så stigit mej till bjertat... Se så, jag har sagtet — nu svär jag på det, att om Tolle Persson inte efter detta blir funnen på ärliga vägar, om han inte redligen försörjer hustru och barn med sitt arbete, så vill han aldrig anses värdig att vara eran pensionstagare... inte är det pengarne som göret. Det står ju i skriften: Inte är, det vattnet som göret, utan anden är det... Åh, Herre Gud, så Pernilla skall glädjas åt alltihopi Och nu skall lille Jakob få ny mössa åt kyrkan. Du har med sådant förnuft och sådana ord lönat oss öfver förväntan!s svarade Gädda. Och om jag inte har det rätta språket, som lots-far har i sin makt, så har Jag ändå en likså stark önskan att se dej gå på våra vägar och se dej bli en estmerad man. För ett godt rykte är ändå det bästa en kan ha pi Jorden, och det bästa en kan ta med sej, när vår Herre signalerar att det är tid att packa in för sista färden... Och nu vill vi bägge två låta dig veta att vi tror ditt ord. Lots-far var så rörd att han knappast kunde tala för rörelse. Jag tror liksom Gäddan, sade han, och känner på mej att detta skett i ep välsignad stund... Men säg det för ingen främmande! Vi ä sjelfva fattiga män, och det skulle kanske se ut som högmod, om vi ville liksom härma de rika. Inte härmar j dem på det sättetl svara