Aftonbladet – 20 maj 1859, sida 2

Det kunde han också tagit emot, så hade han nu inte behöft ligga vaken eller spritta opp ur sömnedvalan på natt... Ajiamej, om han gjortet!o : Vi bli inte sams i detta, -brorskamraten, från någon led. Skall du nu klandran för det också, att han inte stod färdig att efter andras viljelag och för verldslig vinnings skull springa från tjensten; som han svurit troskap? Hvad en tillhör har ingen kraft: på en-och kan en inte rätt sköta och försätta sej i, om en inte är faster dervid, utan reser bort med hvar vindkåre, som blåser åt annat håll. En må betrakta sej so:n på krigsfot för det lefnadsmåttet, som en lagt sin hand vid. Förbättra, försvara och hedra det må en, men inte öfverge det, om en inte har samvetsskäl, Tjenar jag kung och land, så må jag stå och falla i mitt harnesk ... Och nu, hoppas jag, är väl löjtnanten så renspolad, att du harn på klar grund? Ja, du — i miha ögon var han detlängesen, fast du nu rätt tydt det för mej. Nå, skulle någon i vrångt och bittert sinnelag vilja visa honom: ryggen, så skall då jag lemna honom bägge händerna och tacka honom för det han inte, som mången feg stackare kunde ha gjort, vände med jakten och lät tullkammarn och majestätsflaggen bli till spott och spe i hvars mans mun. -Och-hvart skulle sedan ordning och skick ha tagit vägen? -Tullbevakningen hade kommit under lurendrejarnas myndighet i stället. för Jurendrejarna under tullbevakningens. Nå nå, lots-far, du må inte förgrymma dej på mej! Det är dagsens rena sanningen att jag stridt bara för den örsaks skull, att jag skulle bli i riktigt sannfärdig öfvertygelse att jag utan samvetsoro kunde lägga mina hjertligaste tankar omkring den stackars löjtnanten, Och nu tror jag att jag i all ära kan