Aftonbladet – 17 maj 1859, sida 3

Sal. Alvlilna vilStlutla IviSLautcida vu MUCIaS närmaste omgifningar. På hvar och enaf de särskilta höjdspetsarne reser sig ett citadell. Bland dessa detacherade verk är Diamant-1 fästet med fyra bastioner det mest aktningsbjudande. Alla befästningar på inre och yttre sidan om muren bestå af starka, reveterade vallar; men de äro temligen mycket vårdslösade. De fyra sammanhängande systemerna af hamnbefästningeu, den inre och yttre cir-: cumvallationslinien samt fästena bilda-ett väldigt befästningsverk, kanske det största i Europa; men just denna dess storhet måste vara menlig. Vi vandrade långsamt, skådande ned på amfiteatern af hustak nedanom oss: En väldig stad, på hvilken man kan sej att hon fordom en gång såsom Venedigs rival beherrskat hafvet! Ännui, dag Italiens första och enda handelsstad, -men -huru långt står -hon icke efter sin fordna storhet! Den lilla skogen af master der nere är temligen anspråkslös. På långt när ändock icke något Marseille! Vida i fjerran sträcker sig hafvets djupa asur, hvarpå endast här och der ett hvitt segel eller rökpelare från ett inlöpande ångfartyg synes. På Dorias tid lära väl masterna med sina flaggor tagit sig helt annorlunda ut. Timmarne förflöto, vi hade gått omkring halfva staden och voro, långt hemifrån. Ingenstädes syntes någon gata till, som skulle kunna .föra 0ss utför höjden. . Svetten stod 0ss i pannan, vi voro hungriga och törstiga samt började bli upptröttade af promenaden i middagshettan: Då ändtligen upptäckte vi en trång passage, en vicolo, som vi började klättra utföre; den ledde till en ödslig, enslig, gräsbeväxt plats invid en kyrka och några andra hus. Ingen: menniska, hvilken vi kunnat rådfråga om vägen, syntes till på närmare eller fjermare håll. Då blifva vi varse en mulåsna med sin ryttare, en svart gestalt, komma trafvande och närma sig — hvilken slump! — det är en fransk abbå, som för tre eller fyra timmar sedan lemnade oss. Hvarifrån kommen I, mina vänner ! utropade han med förvånad uppsyn och höll in sin mulåsna. Från höjderna; vi ha gjort en vandring rundtom halfva staden och äro halfdöda at trötthet och värme. ; Oförsigtige! I kunden fått solstyng! Viljen I äta middag med mig i klostret? Vi hade länge varit i en sådan sinnesstämning, att något afslag på en dylik bjudning, af hvemhelst den också gjorts, ej gerna kunde komma i fråga. Åsnan satte sig åter i rörelse, och vi båda stodo snart jemte vår excentriske följeslagare i klostrets förstuga. Ärevördige fader, sade vår nye vän till priorn, som kommit ut på trappan emot honom, ni måste låta duka fram ytterligare två kuverter. Jag har här med mig två unga män från Böhmen. Priorn smålog godmodigt och förde oss in i refektorium. Det var en sval, stor säl med tegelstensgolf samt ett långt bord i midten, omkring hvilket åtminstone femton stolar stodo framsatta. Hvilken vederqvickelse efter en så odräglig hetta! Fönsterluckorna voro till hälften förskjutna, framför hvarje kuvert stod en flaska kallt. vin, i en stor glasskål lågo isstycken — kanske från Monte Rosa. Persiko-, mispeloch orangeträd spredo sin doftirummet. Klockan hade börjat ringa, och den ene brodern efter den andre infann sig. Det var fromma barfotamunkar af karakteristiskt utseende: somliga korpulenta med rögbrusiga ansigten. och tjocka tjurbalsar, de öfriga magra, med fanatisk blick och krökta örnnäsor. Alla-hade hufvudet rakadt, så när som på en smal krans af hår. , Vinet och den excentriske fransmannensi: lifliga samtalston skingrade snart all känsla af förlägenhet, som i början hotade att bemäktiga sig oss i ettså ovanligt sällskap. Vi märkte snart, att vi befunno: oss bland personer med de mest barocka åsigter, och beslöto att till en början förhålla oss så tysta som möjligt, för att ej komma någon förargelse åstad. I den ton, som snart gaf sig luft, ville vi ej instämma, men ej heller önskade vi uppträda med motsägelser. Sällskapet iundt omkring oss var uppenbarligon i öppet krig med sitt fäderneslands alla moderna institutioner. Oss betraktade. de goda fäderna såsom fromma, oförderfvade hyperboreer, sina bundsförvandter. Det var komiskt; vi voro nyfikna att se, hvarthän det skulle leda. Verlden är uppoch nedvänd,, sade slutligen priorn. Fordom voro tyskarne anstuckna af schismatisk anda, medan Italien var ortodoxt. Nu befinner sig vårt arma fädernesland i uppror mot sin andlige fader, och tyskarne utgöra hans stöd. Finnes det ännu många anhängare. af Luthero i Tyskland? frågade priorn mig. Ännu finnes det åtskilliga — t. ex. i Preussen. Räknar ni då,, frågade priorn förvånad, prussiani bland tyskarne? Jag anser dem vara en särskilt nation, beslägtad å ena sidan med ryssarne, å den andra med holländarne., Dessa etnografiska förhållanden, svarade min vän i mitt.ställe, väro ännu icke fullt utredda af de lärde. ; Det är naturligt, inföll en gammal frater, att tyskarne gerna söka föröka sitt antal och räkna bland sig äfven sådana folk, som stå blott i aflägsen förvandtskap till dem. Strängt taget-ånses endast tyrolesi, bavaresi och austriaci såsom tyskar. Nå ni glömmer ju boemil anmärkte en tredje. Men äfven i Boemia har det på sin tid funnits kättare. Fins det ännu många hussiter der? Ingen enda. De äro helt och hållet utrotade. Gud vare lofvad, Gud vare lofvad! I Turin har man bjelpt schismatici att bygga en kyrka. Faten gingo åter laget omkring, och under mången from suck fylldes och tömdes glasen, Hvad intryck måste det ej bafsa gjort hos er då den helige fadern sade: tyskarne, mina kära barn, utropade plötsligen en mager te a nn -— AN RR On ch a -— EN FRA s Arn d il d Dp for oto fo! ri fan d si for st Öers osm rm TR Oo munk från andra sidan af bordet. Härgjordel a VS ng