Aftonbladet – 17 maj 1859, sida 3

rr rdr ngt ne rn ög rag srt En Reseskizz från Särdinien. Af A. Meissner. Jag for föl sista. gången. öfver den: klara, glittrande; blå Lagö Maggiore och helsade med en afskedsblick Borromeiska öarne. Vi kommo bkelt: nära till det svarta berget med sina breda, bjert hvita strinimor, gent emot Baveno bakom Fondatocce. Ofta hade jag suttit der i marmorbrotten, då jag begaf mig till Orta eller kom derifrån. Farväl, Simplons snötoppar; Duomo d Ossolas dalar! Mitt hjerta skall bevara minnet af den dag, då jag färdades ned från er! Bortom Bel Girate förändrar sjön karakter. Dess högst romantiska stränder blifva småningom allt lägre och slutligen obestridligen enformiga. Der borta på den enformiga slätten ligger Arona. I Aröna slutar den jernvägslinie, som utgår från Genua och är bestämd att utgöra hufvudådern för Sardiniens affärsrörelse. Från Alessandria, som den i rät linie passerar, utsänder den en gren till Turin och derifrån till Susa, d. v. s. till foten af. Mont Cenis, som på tio år skall hinna genombrytas; en annan arm går till Stradella, d.v.s. ända till gränsen af hertigdömet Piacenza, således till Italiens centralväg. Då ångfartygen komplettera linien, kan man säga, att den å ena sidan går till Mont Cenis, å den andra till S:t Gottbard och utmynnar med ena ändan i Frankrike, med den andra i Schweiz. En telegraftråd löper längs utmed densamma. Han å sin sida sammanbinder alla Piemonts större städer med Turin, fortlöper ända till Spezzia och går derifrån under vattnet till Sardinien, för att närma äfven denna halfvilda ö till landets centralpunkt. Om man reser från Pallanza eller de Borromeiska öarne kl. 7 på morgonen, kan man kl. 2 på e; m. vara i Genua; ett beundransvärdt faktum, em män besinnar, att för ej längre tid tillbaka än femtio år Genua sammanbands med Piemont blott medelst en eländig, ursprungligen för fotgängare och lastdjur afsedd väg, som ledde öfver Col della Bocchetta och var beryktad såsom ett tillhåll för banditer! Sedermera kom härtill chaussåen;som-förde öfver Monte Creto till Tortona och Milano, och nu har man dragit fram jernbanan midt igenom alla naturhinder. På denna flyger man såsom genom ett trolleri från då allvarliga och herrliga Alptrakterna till Medelhafvets qvalmiga, trädlösa, glödande strand. Redan vid Novara vidtager en ful nejd. Vidsträckta majsoch risåkrar, hvarur här och der ett par italienska -popplar uppsticka, hvilka med sin hängande krona se ut ungefär som gamla skrifpennor med vittradt fan, ligga utbredda för ögat, Det enda, som förlänar detta bördiga, men fula slättland något skimmer af poesi, är Monte Rosa-kedjan, som högst storartad visar sig i bakgrunden: Novara har äfven andra historiska minnen än dem från 1849; det var :här som familjen Sforza bragtes på fall. Man genomskär Vercellis slättland (Lo dolce piano che da Vercelli a -Macabo, säger Dante), kommer till Casale, den fordna hufvudstaden i hertigdömet Montferrat, och slutligen till Alessandria. Idel historisk mark — Marengo, en liten by, ligger en half timmas väg derifrån. Detta är den så ödesdigra slätten mellan Tanaro och Ticino, hvilken alltsedan Ludvig Sforza och Ludvig XII sett så många strider om Italiens besittning utkämpas. Aftonen sänkte sig ned, då jag vandrade bland risåkrarne i Marengos omgfning. En landtman med ett askgrått, af frossa förtärdt ansigte meddelade mig några upplysningar om den helsoförderfvande, men indrägtiga gren af åkerbruket, som han idkade. I medlet af April försättas åkrarne under vatten; man gör sitt utsäde på den genomblöta marken. En bjelke, dragen af en häst, gör tillfyllest för riskornens nedtryckande i jorden; derefter aftappas vattnet och hålles uppdämdt, så länge groningsprocessen försiggår. Derefter sker en ny öfversvämning, som varar ända till plantans blomningstid i Augusti. Denna öfversvämningstid hade redan begynt; det föreföll mig som om jag bade vandrat i Nildalen. Följande morgonen fortsatte jag min resa. En timma efter det man lemnat Alessandria, öfvergifver jernbanan slättbygden och kastar sig in bland Föralpernas höjdsträckningar, hvilka på norra sidan skydda Genua. Hädanefter färdas man än på, än under jorden, än i:en tunnel; än på en viadukt. Man är omsluten af berg, som komma fram likasom kulisser, vattenfall nedstörta från böjderna, qvarnar eeh sågverk, kyrktorn, byar, dammar, broar flyga förbi. Skogarnes mörka grönska, åt hvilken man redan trodde sig hafva sagt sitt sista farväl; återfinner man nus Men det varar ej längre än en dröm. Man uppnår Ponte Decimo, färdas genom en tunHE oasen. IR ÖR EI KI RN