Aftonbladet – 17 maj 1859, sida 3

samme man, som 8 eller 9 år förut signat fanorna åt crociati. Pio nono, anmärkte priorn, var under en Itid stadd på en gräslig afväg. Då öppnade Gud ögonen på honom, och han såg, vid branten af hvilken afgrund han befann sig. Han bar varit nära deran att draga sig och sin kyrka i förderfvet. Andra tallriken framsattes, en ny rätt bjöds omkring, en längre paus uppstod; endast afbruten af skramlet med knifvar och gafflar. Slutligen tog priorn åter till ordet: Huru långt det än vidare skall gå med oss, det vet Gud allena! Förr ansåg sig Sardinien såsom förmuren mot alla kätterska principer, hvilka från Frankrike och Schweiz ville sprida sig öfver halfön. Derföre öppnade Sardinien åter klostrets portar för jesuiterna. På konung Carlo Felices enträgna begäran förklarade påfven år 1838 grefve Umberto af Savoyen och erkebiskopen af Canterbury, Bonifacio af Savoyen, för helgon. Man ville gerna tro, att något sådant borde förpligta till evig tacksamhet! De otacksamma hafva glömt allt. Ännu under den förre konungens företrädare måste judarne bära gula igenkänmningstecken på sina kläder, hade sina ghettos och fingo ej gå ut om nätterna. En rättvis lag, om någon, ty hvad kan en jude nattetid ha att uträtta på de kristnes gator? Nu besitta ju-: I darnie palatser i Genua och Turin. Är detta lofligt i ett kristligt samhälle? Alltsedan år 1849 är hvarje damm undanryckt det ondas flod; Censuren är afskaffad, denna nödvändiga tygel, och de dagliga skandalbladen införa ostraffadt allt otroligt förtal, hvartill motstycken endast äro att finna i de gamla krönikoskrifvarnes utfall mot påfvarne. Och lagen Sicardi sen, som drabbat oss så tungt. Vid detta sista namn, som smärtsammast tycktes gripa dem, höjdes alla stämmor på en gång i ett vildt virrvarr, och klagan, förbannelser och hotelser af alla slag blandades med hvarandra. Ett larm, i hvilket man icke kunde urskilja någonting tydligt, uppstod under flera minuter. : Slutligen hörde man fransmannens gälla stämma yttra: Men detra är blott första steget — det är blott alltför tydligt hvad deras: diktan och traktan går ut på: de önska påfvens sekularisation) : : Ett nytt tumult af flödande anmärkningar och exklamationer brast löst; munkarne stego upp: och bildade: särskilta. grupper. Priorn samt några af de äldre och skenbart mest ansedda bland fäderna omgåfvo abben och talade ifrigt till honom. Petri klippa, hörde jag en röst utropa, skall dock stå längre fast än helvetets portar. Rom är den: eviga staden, utropade en annan. Rom), sade min vän halfhögt, är den eviga juden bland städer. Det kan icke lefva och icke heller dön. Blott .en utom mig hade hört dessa ord; det var en ung, mager munk med mörka eldögon, hvilken under hela måltiden ej yttrat ett enda ord. Han tog min vän afsides och frågade honom, hvad han menat dermed. Denne, trött vid att så länge hafva lagt band på sig, afkastade nu den mask han hittills burit. En fjerdedels timma derefter bröto vi upp ur kretsen af fäderna, hvilka ännu ej hunnit lugna sig. Den unge munken beledsagade oss med ett ljus utför trappan. Plötsligen stannade han och fattade min väns hand: Tro ej, sade han med rörd stämma, att alla tänka som de, hvilka ni hört yttra sig. Jag till exempel — här måste jag lefva — ol hvilket lif — måste förställa mig och tiga — dock, det blir väl annorlunda! Ja, den tid kommer en gång, då jag får afkasta denna -drägt ... . Vi åhörde honom förundrade, men den unge mannen, som yttrat allt detta hastigt och i en feberlik uppvakning, tystnälle-åter för en stund, under det hans ansigte uttryckte en häftig strid, men fortfor derefter: Jag är ju född i er alpdal mellan Lucerna och Perusa— jag är — ja, jag är en hemlig valdenser! Knappt hade han sagt detta, förrän ett luftdrag i korridoren släckte ljuset, som han höll i handen. Vi stodo tätt invid porten, den öppnades, den unge mannan försvann i mörkret. Flera minuter stodo vi, utan att yttra ett ord, utanför klostrets portal, båda gripna af den sällsatnma scen vi upplefvat. Öfver oss ilade molnen, jagade af ett sig närmande oväder. Långsamt vandrade vi öfver den ödsliga platsen och derefter utför trapporna, för att uppsöka inre delen af staden och vårt hotell: Rättegångsoch Polissaker