Aftonbladet – 16 maj 1859, sida 2

Hedrande för son min, du, ofantligt hedrande ... Hm ... hm... kontrollör Gulåbrandsson ... kontrollör Guldbrandsson ... Om det är något hedrande för sonen, pappa, så är det äfven hedrande för fadern. Och jag hoppas innerligt att pappa nu visar sin glädje och faderliga stolthet derigenom att Pappa först och främst tackar Gud, som gifvit pappa denne så ömme och värdige son, och dernäst -ber Gud befria pappas bjerta från illa de kalla känslor, som der en tid legat fvanpå de goda och varma, hvilka både Gudmar oeh jag vet finnas på botten, fastän det der styfva öfverlagret naturligtvis skulleskyla dem. Jag tror, mitt Lam — gubben smålog så blidt åt dottern — att det blir så godt du öfvertager predikoembetet: du är stark den förmågan. Nå, tror du det smakat så godt för mig sjelf att se snedt på pojken? Ja, det har verkligen sett så ut, pappal Hennes små händer kringklappade den gamle sträfve, men gode och älskade fadern. ; Hvarföre skulle han också gå åstad och göra sig skyldig till en så öfverdådigt dum och oförklarlig handling? Att säga så godt som rent ut till en sådan qvinna, att han släpper henne ur händerna för en tjenst i ullverket! Det är ju så vanvettigt, att jag innu i denna stund ej kan begripa det. Det var ju pligten, pappa! Pappa vet nog hvad den är för honom., : Pligten, pligten! Det ordet kommer alltid stort fram, både i tid och-otid, Jag kan säga dig att son min håller sig för strängt till bokstafven. Anden är anden, och jag tänker det icke är omöjligt att den dag kommer, då pligten-står honom dyrt nog; och det har den allaredan gjort, när den kostat honom bästa bustru i verlden och bästa ställning en köpman. kan önska sig, Jag blir uppbragt, bara jag tänker derpåb