Aftonbladet – 11 maj 1859, sida 2

ledsna vid enformigheten. Han reste sig upp, kastade kassen under prässänningen och fattade en träskål, hvarmed han öfver relingen upphemtade vatten. Utan att bekymrasig om handduk tvättade han ansigtet med händerna och ordnade sedan med fingrarna, så godt sig göra lät, det ringlande håret, Efter denna förfriskning ropade han med djup, men dämpad röst: Rejs opp, Börje, och friska dej i fillorna! Det bar åt helvete — vi komma inte ur fläcken, och du vet att innan vi träffa mörköbjässarna, ska vi ha gjort en annan uträttning. Börje reste sig, drog in åran och gick upp på det lilla halfdäcket i fören, der han gäspande sträckte ut den korta och stadiga kropfa så att det knastrade ide jernhårda muskerna. ; sHvad fan vill du att en i sådan värme skall ta sej till?s Börje såg så vresig ut som någonsin en förtrogen, hvilken vet sig icke vara ovigtig, en skeppar Ragnar var i sin genre en Olagus Essbjörnsson i smått, och hans blick hämmade Börjes frispråkigbet. Det är ännu långt till qvälln, sade han med eftertryck, och den uträttningen jag menar skall du allt ha lust att vara med om -..: Men lyft först opp akterskocken cch se efter om vi behöfva ösa och om barlasten förskju: tit sejln : Börje gick akterut, upplyfte skocken eller bottentiljan och ordnade der diverse gammalt jernskräp, hufvudsakligen af söndriga gjutkakelughar och jernplåtsbitar, hviska företrärdesvis begagnas som barlast i de skarpsegbåtarna, emedan dessa saker ligga stadigare än sten, då båten kränger i svår sjö. Sedan ingen ösning behöfdes och barlasten blifvit behörigt omstufvad, sade med knipslug min Ragnar: