Aftonbladet – 10 maj 1859, sida 2

kallat, de senaste åren icke gått förlorade för den inre politiska utvecklingen och att folkets kärna, mot hvilken säkerligen ingen dansk regent skall ha mod att gå riktigt bröstgänges tillväga, alldeles vuxit ifrån och icke mera vill vycta af gengångarne från ett stadium i statslifvet, som otvifvelaktigt och oåterkalleligt är tillryggalagdt och afslutadt. Hvad de nya krafter angår, med hvilka ministeren nu blifvit förstärkt, så medgifves det utan tvifvel från alla håll, att de innebära en stor acqvisition för densamma. Monrad var, som bekant, kultusminister i Marsministeren och har nu senast fungerat såsom öfverdirektör för skolväsendet, fans stora förmåga såsom embetsman. och på det parlamentariska fältet är allmänt känd. Att ministeren genom honom skulle få en mera bestämd färg och prögel, och komma attuppträda med större fasthet torde man dock -knappast kunna vänta, då -Monrad, -liksom Hall, gjord sig känd för sin lust och sin virtuositet att hitta på motiverade dagordningar, undanflykter för ögonbliket, nödfallsutvägar ad interim, i stället för att, i den mån omständigheterna göra det möjligt, gå direkt på sakerna och nämna dem vid deras rätta namn. 5 Professor Fenger är läkare, men har med stor förkärlek. slagit sig på att studera finanserna, och har under en följd af år i foölkethinget och såsom ordförande i riksdagens finanskomitå ådagalagt grundliga insigter i hithörande ämnen samt ganska god parlamentatarisk talent. Då han derjemte är en praktisk man med bestämd karakter och med nationella tänkesätt, kan det liberala partiet säkert ickeannat än med till fredsställelse sc hans öfvertagande af finansportföljen och ban: inträde i geheimestatsrådet.