Aftonbladet – 10 maj 1859, sida 2

Den förut pr telegraf omnämda kejsar Navoleons proklamation till franska folket, hvilsen den 3 Maj meddelades åt lagstiftandc såren och samma dag anslogs på husmurarne Paris, har in extenso följande lydelse: Fransmän! Österrike har genom sin armås nryckande på vår burdsförvandts konungens if Sardinien område förklarat oss krig. Det våldför sålunda traktaterna och rättvisan samt otar våra .gränser. Alla de stora makterna ha protesterat emot detta angrepp. Sedar Piemont antagit de vilkor, som afsågo att bibehålla freden, frågar man sig hvad skälet kunnat vara till detta plötsliga inbrott. Derföre att Österrike bragt sakerna till den ytterighet, att det antingen måste utsträcka sit: välde ända till Alperna, eller ock Italien bl ritt ända till Adriatiska hafvet; ty inom detta and utgör hvarje tumsbredd jord, som bibenållit sitt oberoende, en våda för dess välde. Hittills. har moderation utgjort regeln för mitt handlingssätt; nu blir handlingskraft mir första pligt. Må då Frankrike gripa till vapeny och till Europa frimodigt, säga: Jag ön-kar ej göra några eröfringar, men jag vil! utan svaghet fullfölja min nationella och tralitionel!a politik. Jag iakttager traktaterna med vilkor att man ej våldför dem till min skada. Jag bär aktning för de neutrala makternas områden och rättigheter, men jag bekänner öppet min sympati för ett folk, hvars historia är blandad med vår egen, och som nu suckar under ett främmande förtryck. : Frankrike bar ådagalagt sitt hat emot anarkien. Det har gifvit mig en makt, nog stark för att oskadliggöra oordningens befordrare och de oefterrättliga, tillhörande dessa gamla partier, dem man ser oupphörligen underhandla med våra fiender. Men det har derföre ingalunda afsagt sig sin civiliserande kallelse. Dess naturliga bundsförvandter ha alltid varit de, söm vilja mensklighetens framåtskridande, och då Frankrike drager svärdet. sker det icke föratt beherrska, utan för at: frigöra. Ändamålet med detta: krig är alltså att återgifva Italien åt sig sjelft, icke att låte let ombyta herrskare, samt att vid våra gränser hafva ett folk, som kommer att ha ost att tacka för sin sjelfständighet. Vi ämna icke i Italien underhålla oordningen eller undergräfva påfvens makt, hvilken v; återställt, utan blott befria honom från dennz främmande påtryckning, hvilken ligger si sungt öfver hela halfön, samt bidraga att dei grundlägga ordningen medelst tillfredsställanlet af de lagliga intressena. Vi draga slutligen till denna klassiska jord, förherrligac senom så många segrar, för att der återfinn: såra fäders fotspår. Måtte Gud låta oss finnas vara dem värdiga ! Jag går snart att ställa mig i spetsen för armån. Jag qvarlemnar i Frankrike kejsarinan och min son. Biträdd af råd och upplysningar från kejsarens: ende qvarlefvand. sroder, skall hon förstå att visa sig värd sit uppdrag. Jag anförtror dem åt den tappra armå, som stannar qvar i Frankrike för att Sevaka våra gränser och för att skydda vårs hem. Jag anförtror dem åt nationalgardets patriotism. Jag anförtror dem omsider åt nela folket, hvilket skall omhulda dem med lenna kärlek och denna trohet, hvaraf jag lagligen emottager så många prof. Mod alltså och endrägt! Vårt land skall åter visa verlden, att det icke vanslägtats. Försynen skall välsigna våra bemödanden; ty helig är i Guds ögon den sak, som stödjer sig på rättvisa, humanitet, kärlek till fädernesland och oberoende! Tuileriepalatset den 3 Maj 18539. Napoleon. TN