Aftonbladet – 10 maj 1859, sida 2

STOCEHOLM den 10 Maj, Dagens danska post medför underrättelsen om en vigtig modifikation i den danska ministeren. . Konseljpresidenten Hall, som hittills baft både kultusministersoch utrikesportföljerna, den senare blott ad. interim,, har lemnat ifrån sig den förra åtbiskop Monrad, mer deremot definitift öfvertagit utrikesministeren. Hr Krieger har — enligt hvad det uppgifver såsom följd af en personlig konflikt med högsta vederbörande — afgått från finansministersbefattningen, hvilken öfvertagits af professor Fenger, men deremot sjelf emottagit inrikesministeren. Den hittillsvarande inrikesministern Unsgaard, som tillika var interimistisk minister för Holstein, qvarstår endast i den sistnämda befattningen. Hela detta arrangement innebär utan tvifvel en vinst för ministeren och en stor förargelse för det reaktionära kotteri, som länge ståti redo och med begärlighet väntat efter det ögonblick, då ministeren: icke längre skull kunna hålla tillsammans och handhafva affärerna på den interimistiska fet, hvarpå myc: ket hittills gått, och hvilket kotteri så oändlig? gerna vill befria hr Hall och hans medbröder från allt besvär och köra alltsammans tillbaka i de gamla, halft eller helt absolutistiska hjulspåren. Reaktionen i Danmark har i denna kritiska tid, då det eljest i många hänseenden kunde synas var god lägenhet för dem, som vilja fiska i grum-, ligt vatten, i åtskilliga fall dragit det kortar strået och lidit moraliska nederlag, från hvilka den icke så lätt torde kunna hemta sig. Grefvc Sponneck, som väl utgjort detta partis främsta talang och största möjlighet., har i da garne gått och gjort sig fullkomligt omöjlig genom en broschyr, i hvilken han på ett temligen ohöljdt och dumdristigt sätt uttalar sina absolutistiska tänkesätt, och hvilken bragt den allmänna folkmeningen mera i harnesk, än den ädle grefven hade kunnat vänta samt framkallat flera skarpa och betydelsefulla belysningar och vederläggningar, ej blott i tidningarne, utan äfven i särskilta skrifter. bland andra en af Madvig, hvilken nu — liksom han gjorde i början af år 1848, då det första, danskheten i högsta grad förorättande författ ningsprojektet blef offentliggjordt — för ett ögonblick trädt ut ur sitt vetenskapliga lugn. för att gifva grefve Sponneck en skarp och välförtjent lexa, Med Sponneck har väl äfven den gamle Bluhme förlorat sina aktier, som visst aldrig noterats högt hos någon tänkande, verkligt dansksinnad man; och det skulle utan tvifvel visa sig vid ett försök, att åter upprätta en minister i samma anda som den Örsted-Bluhmeska, att, oaktadt all den spänning och oreda; som helstatens onaturlighet och förvecklingarne med Tyskland fram