Aftonbladet – 6 maj 1859, sida 2

planer i verkställighet.s UTRIKES, DANMARK. Don Felipe Davila Fernandez de Castro, medlem af republiken San Domingos senat, har såsom ministre plenipotentiaire ankommit till Köpenhamn tillika med sin legationssekreterare don Manuel de Jesu Galvan. FRANKRIKE. Grefve Walewski har den 27 April till Frankrikes diplomatiska agenter utfärdat en cirkulärdepesch, hvari försöket att fullkomligt lugna Tyskland, beträffande Frankrikes afsigter, förnyas. Cirkuläret lofordar, jemte England och Ryssland, äfven Preussen för dess försonlighet, uppmanar de öfriga tyska staterna att ej hängifva sig åt de från minnet af förfrutna tider oskiljaktiga farhågorna samt uttalar den förhoppningen, att de tyska statsmännen skola inse, att det beror på dem att begränsa omfånget och varaktigheten af kriah hvilket ej blifvit framkalladt af Frankrike. En korrespondent från Paris uppgifver orsaken till de torftiga underrättelserna om de franska trupprörelsernavara, att de franska telegraftjenstemännen erhållit befallning att ej mottaga och expediera några telegram rörande desammåt. Att: mellan Fragkrike och Ryssland icke något så beskaffadt fördrag blifvit afslutadt, som Times uppgifvit, bekräftas nu från alla håll. Icke ens i Wien tror man på en dylik allians, men väl att mellan Frankrike och Ryssland på de sednare dagarne sedan längre tid tillbaka förberedda öfverenskommelser blifvit träffade, hvilka väsentligen gå ut på att genom: Rysslands åtgörande lemna trygghet för Tysklands neutralitet. Att en skriftlig öfverenskommelse mellan de båda makterna ingåtts. skall furst Gotschakoff sjelf, enligt hvad hr Fitzgerald: i talet till sina valmän upplyst, på engelska ministerens förfrågan medgifvit, hvarvid fursten dock försäkrat, att öfverenskommelsen icke innehölle någonting som på aflägsnaste sätt kunde tydas såsom någon fi entlig allians mot Europa. Enligt en uppgift från Paris af den 29 April skall Frankrike, under det att England gjorde sina bemedlingsförsök, fordrat, att sistnämnda land skulle garantera, att 100,000,000 francs skulle utbetalas såsom skadecrsättning åt Piemont, samt att Lombardiet skulle erhålla en konstitution. Enligt en annan uppgift hade Frankrike förklarat sig villigt att samtycka till de af Österrike redan antagna bemedlingsförslagen, om England förbunde sig att göra gemensam sak med Frankrike, i händelse detta sista försök skulle misslyckas genom Österrikes. förvållande. Den 29 April upplästes i lagstiftande kåren vederbörande utskotts utlåtande öfver lagförslaget om ett statslån af 500,000,000 francs. Utskottet förklarade, att Frankrike under nuvarande förhållanden icke kunde ge regeringen afslag å en enda man eller en enda franc. Utskottet förordade i likhet med statsrådet en vigtig förändring i lagförslaget. Enligt dettas ursprungliga ordalydelse skulle de 500 millionerna kunna användas såväl för den ordinarie och som den utomordentliga krigstjensten; det föreslagna amendementet inskränker användandet af denna halfva milliard francs endast och allenast till de omkostnader, som kriget kan medföra. Referenten, hr Schneider, anmärkte, att det vore mera enligt med der franska statshushållningen om lånet uteslutande användes för de utomordentliga krigsomkostnaderna, än om det sammanblandades med redovisningsårets öfriga hjelpkällor. Kårens medlemmar tillkännagåfvo härvid lifligt bifall. Lika lfligt bifall egnades följande ord: Om kriget tyvärr utbryter, så hoppas vi åtminstone, att det å vår sida skall föras så kraftigt och verksamt, att det ändamål, som derigenom skall vinnas, inom kort tid måste uppnås. Dessa ord och de lifliga bifallsyttringar, som kommo dem till del, äro så mycket anmärkningsvärdare, som hr Schneider anförde. ett kändt faktum, då han uti inledningen till sit! utlåtande yttrade: J, m. h., bafven, dertil! uppmanade af alla edra önskningar, så mycket som det stod i eder makt, understödt den högsinnade och förnuftiga fredspolitiken; Men