Aftonbladet – 5 maj 1859, sida 2

framsteg orientalisk språkforskning, textkritik, etnografi och naturbeskrifning sedan Luthers tid gjort, en bibelöfversättning på mångfaldiga ställen måste blifva den lutherska så olik, att endera skulle af den fromma tron misstänkas för afsigtlig förfalskning? Kan icke möjligen en dag komma, då man skall inse, att mer än en af de läropunkter, för hvilka ännu reformationsseklets teologer förmenade sig finna grund i bibeln, sakna all grund uti densamma och endast äro en produkt af förvänd bibeltolkning? Men måste då icke. dessa. läror upphöra att. predikas: såsom kyrkligt gällande just till följd af den grund, som de symboliska böckerna sjelfve hafva fastställt? Nejl, svarar Svensk Kyrkotidning. Skriftforskningens arbete måste: ske från ståndpunkten af kyrkans bekännelse. Syftemålet och resultatet af kyrkans skriftforskning kan således icke vara eller blifva ett af skriftforskningen på fri hand: och på sidan om bekännelsen uppgjordt bibliskt system, hvilket sedermera skulle såsom en måttstock läggas på-bekännelsen, för att afgöra hvadaf den sistnämda skulle numera kunna bibebållas eller böra förändras. Det vill med andra ord säga, den fria samvetsgranna pröfning af bibeln, i kraft af hvilken reformatorerna trädde upp emot läror, dem. den katolska kyrkan från sin ståndpunkt ville stödja på bibeln, måste vi till förmån för sjelfva dessa reformatorers läror afsäga oss. Bibelforskningen våga. väl vår kyrkas papister. icke uttryckligen utdöma, men fastän de icke. våga detta, vilja de dock göra bibelforskning till ett tomt, meningslöst ord.; Öfver bibeln skola dock de symboliska böckerna stå. Det dömande anseende, som dessa uttryckligen frånkänna. sig, det vilja vår kyrkas teologer nu tillerkänna dem. De skola dock utgöra ett jus divinum,: eller en gudomlig auktoritet, hvarunder kyr-. kan har att vördnadsfullt böja sig. a Men hvilka äro då-dessa, hvilkas ord skola gälla för oss som en gudomlig auktoritet, hvarunder kyrkan har att vVördnadsfullt böja sig? Hvem var författaren till Augustanska bekännelsen? Jo, det var Melanchton, en vigtig Lutbers medhjelpare vid reformationsverket,. men-en svag menniska, han likasom vi, ett barn. af sin tid, som uti många fall bär prägeln af tidens fåkunnighet och villfarelser. Och hvilka voro författarne till Concordiaformeln? De voro reformationsseklets lutherska I teologer i-en tid, då redan Luther -ochMe-l. lanchthon hade. afsomnat. Dessas ord skola . nu utgöra den. gudomliga auktoritet, hvarunder .kyrkan. skall böja. sig! Icke Guds. ord, utan..menniskoord,. icke Christi.och hans apostlars ord, utan Luthers, Melanchtbons och: de Lutherska teologernas i reformationsseklet skola I alltså framgent -vara vår trosnorm! Men torde, någon. invända: kan. utan. bekännelseskrifter och trohet mot dessa, på hvilket sätt de än må hafva tillkommit, ett kyrkligt samfund hafva bestånd? Stadgar ickel Melanchthon samdrägtighet. i läran och sakramenternas bruk såsom ett oeftergifligt vilkor för ett. kyrkosamfund? Och. då, han sätter evangelii rena lära, eller den: lära, af-hvilken han sjelf uti den kristna församlingens namn var en tolk, mot kyrkoseder eller ceremonier af menniskor instiktade, gör han sig icke härmed .påvisst sätt sjelf till en gudomlig myndighet? Jo, han. gör. det; men endast i kraft af samma förvillelse, hvilken då söndrade Luther och Calvin, från hvarandra. Man insåg då ännu. ickey till följd af de fördomar, som ifrån kristendomens första sekler blifvit fortplantade, att en fullkomlig konformitet i lärobegreppet är omöjlig, att någon skiljaktighet i åsigter i viss mån är ett vilkor för lärobegreppets utbildning, samt att ej heller bibeln stadgat som: något vilkor derför, att vi må erkännas för Christi lärjungar och bekännare, någon fullkomlig -öfverensstämmelse i alla läropunkter, utan. blott det, att vi hafva kärleken inbördes och söka ikläda oss Christi. sinne. Och likväl kan blott härigenom någon lefvande anda och någon sann endrägt och fördragsamhet inom ett kyrkosamfund ega rum, då deremot derförutan antingen grafvens: döda: hvila, eller sektsplittring, hat och fanatism måste uppkomma. Vi vilja i detta hänseende andraga en utländsk skrittställares ord: Men kanhända evangelium förknippar frälsningen med antagandet af vissa dogmer? Ack, länge bar kristenheten hyst denna rFföreställning! Samlade på kyrkomöten, hafva teologerna uppställt simma meningar till trosartiklar och dristat-formligen påbjuda dem såsom lika många. gröndsatser,; ssom man måste antaga utan-förbehåll,om. man icke ville blifva evigt fördömd,. Men Christus, minabröder! talar icke så. Öppnen evangelierna, läsen: bergspredikan, denna gudomliga grundlag, kungjord från ett nytt Sinai, läsen Herrans bön, läsen den liknelsen, i hvilken. Jesus undervisar de andliga . fattiga, : läsen . hans innerligajtal till sina lärjungar den natt, då han förråddes, läsen allt från den första till den sista raden, och I skolen ingenstädes se antagandet af abstrakta lärosatser gjordt till vilkor för saligheten; I skolen aldrig se Frälsaren behandla dogmatiska. frågor, lösa spekulativa problemer, eller förklara metafysiska formler. Han talar om; Gud, men under det han gifver honom det mest barnsliga namn ; Fader vår, som är i himlen. Han tälar om synden, men för att göra oss begripligt, att det är från hvars och ens eget inre som de onda tankarne utgå. Han talar om rättfärdigheten af tron, men för att förkunna synderskan, hvilkens tårar väta hans fötter (Luc: 7-kap.), att hennes synder förlåtas henne; emedan hon älskade mycket, Han talar om dem yttersta. domen, men under förklaring, att han är okunnig omdagen-och stunden, eller, för att erinra, att verlden allaredan KANT Lå. te LL MA An MR I min bror, mina vänner och mina fattiga dela :