Aftonbladet – 5 maj 1859, sida 2

men endast af envishet — sedan ångrar nm er; och då hjelper det föga att ni förskansar er bakom hårdheten. Hvarföre är ni så rädd om ert välde? Der: före att ni i ert hjertas innersta erkänner ert vankelmod och inbillar er att någon kunde taga reda derpå öch begagna sig deraf. Jag. tror att detta är. det onödigaste af. allt hvad ni oroar er öfver... Ack, frukta ej att ni någonsin blir så klok, att ni låter någon få det väldet i rättan tid. Er envishet, er skuggrädsla att ge efter för mycket, kommer alltid att ställa sig emellan. Och när den der omsorgen om ert anseende gått öfver, förmodar jag ingen anser nödvändigt att eftersträfva någon makt, ty då tjenar den till ingenting. Se så, nu har ni fått mina intryck af er karakter. Den står för mig fullkomligt klar, antingen ni går öfver Spanska sjön eller vid Nordsjöns strand, Jag kan taga reda. på hvarje punkt, , liksom jag hade dem alla utstakade på en karta, I händelse ni. nu, bland det hvarjehanda jag kunde tala om, skulle önska höra något om mig sjelf, så meddelar jag er att jag för alla menniskor fortfar att vara hvad jag hittills varit — det må hu ha varit hvad som helst, Men mot er blir jag alltid någon annan än jag sjelf. : Då jag forskar efter det intryck, som förorsakat denna olikhet, så tycker jag den ligger i omöjligheten för oss två alt komma fort på någon annan väg än motsägelsens. — och detta är mycket illa. I fall ni trodde på mig, skulle jag mot er vara bka god; men som ni aldrig trottpå mig, har jag heller aldrig känt mig ega hvarken kraft eller böjelse ratt på er slösa bort mina skatter. Mitt.lif är. sig likt. Det förrnner sakta, men icke fruktlöst bland klipporna. Min far,