Aftonbladet – 3 maj 1859, sida 3

MUSIK. Violininisten professor Leonard, som nu för tredje gången gästar vår hufvudstad, gaf, jemte sin fru, sistlidne lördag en musikalisk soir6 i De la Croixs salong, hvarvid af soirbgifvaren spelades en af honom sjelf komponerad, måhända mera om smakfull anordning än om liflig fantasi vittnande violinkonsert, Haumans Variations 6lögantes, öfver ett Donizettiskt thema, en komposition, bravurartad och briljant, men kylig liksom Haumans eget eleganta föredrag, samt slutligen Carnaval de Venise, hvars ifrån den mest sprittande och ystra glädje till djup passion och demonisk glöd vexlande toner icke blott på ett lefvande dramatiskt sätt skildra den fordna venetianska karnavslens lif, men. äfven i sig innefatta så månget förtydligande, så många intressanta kännetecken på arten af det snille, som skapat dem och som deri alltid framlyst och hänfört, huru stora afvikelserna understundom än hafva varit ifrån Paganinis ursprungliga Carnaval och huru olika återgifvandet deraf blifvit alltefter den utöfvande konstnärens individualitet — ifrån den titaniska energien hos en Ghys till den lilla Maria Seratos barnsliga naivitet. Uti hr Leonards föredrag af de nämnda styckena iakttog man en särdeles ren och välljudande ton, en korrekthet, för hvilken ett felaktigt grepp eller en falsk ton synes höra till det omöjliga och som i förening med en utmärkt precision lät hvarje den ringaste musikaliska figur framstå med synnerlig nitiditet och polityr i dess begränsade form, hvadan man, ifven med minnet af Ernsts och Haumans föredrag, skulle :vilja betvifla att hr Leonard i insigt och praklisk framställning af violinspelets teknik torde kunna yfverträffas. Om, hvad den poetiska uppfattningen veträffar, soirgifvarens tvenne första nummer icke ogo någon djupare sådan särdeles i anspråk, så kan letta åtminstone icke sägas vara fallet med den redje, eller Carnaval de Venise,, hvari exekutörens öredrag bör rycka åhöraren meå sig i den brusande wirfveln af en dithyrambisk yra, och icke lemna hoom tid öfrig att dröja beundrande vid mästerskapet de tekniska detaljernas utförande, hvaraf den elaoorerade karakteren här måste alldeles försvinna. Utan tvifvel återgaf hr Leonard denna komposition på ett i många hänseenden lysande sätt, och med mera färgrikhet och energi än under sin sista härraro; dock skulle man möjligen kunnat önska, att len artistiska intelligensen här lemnat en rymligare atitud för den friska, omedelbara hänförelsens utryck. Fru Leonard sjöng tvenne briljanta arier af Beriot och Auber samt tvenne spanska folkvisor, hvaraf synnerhet den sistnämnda, La perla de Triana, var anslående. Man kan höra, att fru Leonard har utvildat sin kanske mera: omfångsrika än egentligen slangfulla röst i en ypperlig skola, och hennes lifliga och uttrycksfulla framställningssätt skänker mycket oehag åt hennes föredrag. MIl. Sara Magnus spelade åtskilliga pianonummer vf Beethoven, Chopin och Liszt samt excellerade såsom vanligt, företrädesvis i de sistnämnda. Soiren gafs för fullsatt salong. Applåder och inopningar belönade de utförande. — Den under direktör A. Mankells ledning . söndags middag till förmån för en musikälskarinna gina matingen i De la Croixs salong var ganska talrikt besökt, och de flera vackra körer, som utförles af de små sångarne, hvaraf de flesta tycktes vara