Aftonbladet – 3 maj 1859, sida 3

då man ser och hör hvilka qvantiteter spanmål frår omkringliggande trakter hitföras, magasineras och utskeppas. Så veta vi att tänder vinterns lopp af et: par affärsmän härstädes c:a 60 å 70,000 tunnor blif: vit uppköpta. Ännu ser man dagligen det ena lasset, den eaa foran efter den andra inkomma frår landet med spanmål, den ena ångbåten efter den an dra afgå fullastad med olika sädessorter, och säker ligen äro redan under denna månad bortåt 15,000 tunnor afskeppade till Göteborg och Stockholm. Säkert är, att stora qvantitetef spanihål ännu äro inheliggande hos en del af ortens landtmän, hvilka, i förhoppning om stigande priser vid krigets möjliga utbrott, hållit på sin vara. Huruvida dessa förhoppningar realiseras lärer väl snart visa sig. Emellertid kan man lätt inse, att de betydliga summor, som för spanmålshandeln omsatts, i betydlig grad underlättat ortens penningetransaktioner. — Rörande de religionsprocesser i Luleå stad, hvarom vi i gårdagens nummer nämde, läses i den der utgifna tidningen Norden följande: Den 16 April dömde rådhusrätten härstädes följande personer: sjöman Holm till 100 rdr för rums upplåtande till andaktsöfningar; handlanden Bodell och snickaren Sundqvist till 50 rdr hvardera, emedan de, igenom bidrag till hushyra,hos Holm förlidet år och läsning af Luthers skrifter samt gamla svenska psalmboken, måste anses hafya föranstaltat samraankomst under oloflig tids. För enahanda förbrytelse var handlanden Nordmark först stäld under åtal, och saken före de andra utageråd; men ötslag är ej ännu afkunnadt, af förordad orsak att hvarken protokollslösen eller böter kunna af honom påräknas, så länge han är under cession. Söndagen den 17 April stämdes åter sjöman Holm som stuguvärd och gesällen Holmgren som ledare af oloflig sammankomst. -Separation från statskyrkan påskyndas rundt omkring landet igenom de förföljelser som pågå haäristaden. Enligt hvad man af ofvanstående korta och mindre fullständiga redogörelse kan sluta, företer sig här det högst märkliga fall, att tvenne personer blifvit fällda till böter såsom de der måste anses ha föranstaltat sammankomst under; oloflig tid, på ingen annan grund än att de lemnat bidrag till hushyra samt läst Luther och gamla psalmboken. Skulle ett dylikt domskäl verkligen ha lagts till grund för beslutet, så synas vederbörande i Luleå i sin förföljelseifver emot separatister sjelfva ha separerat sig ifrån den urgamla norm för öfvertygelse och handling, som man kallar sundt förnuft. Enligt kongl. förordn. af den 26 Okt: 1858 anses ingen annan sammankomst såsom oloflig in den, hvilken hålles under gudstjensttimmarne, eller af person, som af kyrkorådet blifvit förbjuden att som lärare uppträda. De här sakfällda och anklagade lära förmodligen ia öfverträdt någondera af dessa föreskrifter, eller ock båda. Häraf finner man emellertid nurusom den i författningen olyckligtvis inagda fullmakten för kyrkorådet, att på de nest sväfvande och lösliga grunder godtyckigt förbjuda personer att hålla religiösa samnankomster, föranledt åtskilligt trassel, och uuru: förföljelser emot lekmannaverksamheten ch de uppbyggelsetillfällen, som kunna beedas utom kyrkan, kunna. under den nya konrentikellagen bedrifvas fullt ut lika obehinIradt som under den gamla. Att det åt kyrkoådet sålunda förlänade andliga censorskap edan burit frukt, visar sig ock af den i en innan Luleåtidning införda, af 48 personer indertecknade förklaring, hvaruti dessa högidligt. bekänna sig ha -afallit från svenska tatskyrkan.