Aftonbladet – 3 maj 1859, sida 3

dufvans under vingen, deras ögon skymmas af en fuktig slöja, de le dock ännu, men detta leende gifver döden åt den, som framkallat. det. Om vi någonsin träffas, gör ni bäst uti att aldrig vidröra detta. Jag. ville en gång hafva sagt er det. Det var ett förtroende till en dyrbar och värderad vän, men ett af dessa förtroenden, som äro bestämda att för alltid begrafvas. Skulle ai vilja emottaga en bön från mig — nå, det kan ni lyckligtvis icke neka. Men skulle ni vilja uppfylla hvad denna bön innebär? Den innefattar en önskan: Besvara detta bref! ; Jag har till er. bror skrifvit-för att få höra något om Hjelms. Aldrig skall jag få njuta någon full lycka förrän deras är betryggad. Åck, om ni kunde bjelpa mig-att utfinna något medel, hvarigenom det blefve mig möjligt att vara dem till gagn! Hvad jag redan längtar efter ert bref! Ni skrifver — det är afgjordt. Men tänk er före med detta svar! , . Jag vet fullkomligt väl hvad bi gör för henne; Utan att ni säger det. Då ni är hos henne, mötas våra tankar också, men helt olika... det är blott tankarne som derom få ha minne. Ni kan skrifva om hvad som helst, till och med om edra intryck. af en man, hvilken, i fall han skulle träffa-er någon gång i lifvet, erinrar er om Otto Geistern. P.S. I Kadiz får jag ert bref — men skynda, så att jag ej seglar ifrån det. Jag vill ba det som sällskap för den återstående färden. Sedan Thorborg läst igenom detta bref ett par gånger, måtte hon deruti hafva upptäckt ett och annat, som fötut undgått henne. tminstohe voro nu tårarne försvunna, och