Aftonbladet – 3 maj 1859, sida 2

nena eller på taket, som man kan höja, så att det må se ut på ståten och bli seglare till gagn. Der är min plan, bror, präktig — icke sannt... Och glädjen först och främt... en stor familj, många barn, framförallt pojkar, som tulta omkring — det ger lif. Och min sköldmö vet ingenting om allt detta, som kan rycka en menniska upp i paradiset lefvande? Aktade mig för det. Skulle först känna mig före... Gudmar förekommer som en satans hederlig pojke med lif i själen och hjertat på rätta stället, men tjurhufvud är han i ett och annat. Vet bror — hur löjligt det låter — jag är ändå icke rätt säker att hans kärlek till dotter min rår på hans inpiskade kärlek till tullkammarn. Så bör bror aldrig mer misskänna honom! Kunde han föredraga kontrollören framför Majken — det fins icke en Majken till — då vore han antingen spritter galen eller henne helt och hållet ovärdig. Det säger far hans. Förträffligt — brors resonemang är kort, men kärnfullt. Och jag är säker på att bror aldrig skulle kunna klandra mig med minsta ord, i fall jag under sådana omständigheter satte min eviga salighet.i pant på, att kontrollör Guldbrandsson aldrig i evigheternas evighet skall ega min dotter. Onödiga föresatser, bror! I morgon förmiddag är han hemma, och då tager bror hälften i min son mot den hälft jag tar i brors dotter. Kanske,, sade Moss, fullkomligt upplifvad af kapellpredikantens säkerhet, kanske vore det så godt att jag skickade drängen hem i afton till Majblomstret med en liten biljett, som endast sade så mycket som: Farbror längtar efter dig — kom på morgonen ! ,Gudomligt, bror, och när så son min kommer, blir allt afgjordt på en gång.