Aftonbladet – 3 maj 1859, sida 2

Nu sprang-äfven Moss upp. Och Vivika, som i samma vändningen kom gående mellan häckarne; fick en syn, som gjorde att hon en lång stund blef stående stilla; bara för att gnugga sig i ögoneil. De bägge gamle herrarne köllo på med eft famntag, som så. när aldrig tagit slut. ; Så konstbesynnerligt såg jag väl aldrig förrb mumlade Vivika. Att det nu skall bli qvällmål och att Mossen stannar öfver natten, behöfver en ej slå sej i backen på för att veta. Jag hade väl en riktigt lyckosam aning, när jag slagtade den gödda kalfven Det kan väl ig, yttrade Moss, först hemtade sig, bära så topp rasande befärigdt till, att din herr son skulle föredraga kontrollörstjensten framför min dotter och hela planen på köpet? Hur kan bror ens en minut få en sådan vildhjernsfantasi för sig! Han bar ju så godt som varit köpman hela vintern derborta på Svartskär, och är han icke just nu i Uddevalla för handelsangelägenheter .....Dessutom älskar han Hjelm -som en bror, och för: min del vet jagej om jag begär att lefva längre än till den dag, då jag får se honom kästa tullväsendet öfver bord för att underbrors ledning och vid sidan af Majken, den herrligaste qvinna i mina ögon som Gud skapat, blifva en stor köpman. Rätt så, min bror! Köpman skulle han ha blifvit från början, men då hade ban ingen håg. Nå, vettet kommer med åren, och bror må tro mig: det blir ett vigtigt grossörshus. Hjelm Guldbrandsson — förbannad god klang i firma ..., Så tager jag mig en norsk byggmästare, som -bygger mig ett. hus till, hvilket på prydligt sätt förenas. med det vi hafva: Sedan får ham sätta dit något krimskrams, balkonger och framförjalltstornfi hör