Aftonbladet – 29 april 1859, sida 3

Detta är, hr grefve, ändamålet med denna skrifvelse. Jag har äran bedja eders excellens att taga dess innehåll i det allvarligaste Jöfvervägande och låta mig veta om den kunglliga regeringen är villig eller icke att oför dröjligen försätta sin armå på fredstot och Jjafskeda de italienska frivilliga. Öfverbringaren häraf, åt hvilken ni, hr grefve, torde behåga öfverlemna ert svar, har befallning att för detta ändamål under tre dagar hålla sig till ert förfogande. Om han icke skulle inom denna tidrymd erhålla något svar, eller detsamma icke skulle vara fullkomligt tillfredsställande, så skulle ansvaret för de vigtiga följder, som denna vägran skulle medföra, helt och hållet återfalla på hans sardinska majestäts regering. Sedan hans majestät kejsaren förgäfves uttömt alla försonliga medel för att förskaffa sina folk den fredens säkerhet, hvarpå han har en rätt att yrka, så skulle hans majestät till sin stora sorg vara tvungen att gripa till vapenmakt för att vinna den. I den förhoppning, att det svar, som jag af eders excellens utbeder mig, skall emotsvara våra önskningar om fredens upprätthållande, begagnar jag tilltället o. s. v. SCHWEIZ. 3 Enligt underrättelser från Bern var en fransk armå af 160,000 man i marsch mot savoyiska gränsen. ITALIEN. De nyaste vigtiga tilldragelserna uti Italien kunna 1 korthet resumeras som följer: Den 23 dennes hade grefve Cavour förelagt kamrarne ett lagförslag, hvarigenom konungen, i händelse af krig mot Österrike, jemte exekutivmakten äfven öfvertager legisaturen och befullmäktigas att, under ministeriell ansvarighet, utfärda kungliga dekreter för fäderneslandets försvar och rörande dess institutioner. Liktidigt skulle regeringen befullmäktigas att inskränka pressens frihet. Lagförslaget antogs i deputerade kammaren, efter en kort diskussion, med 110 mot 14 röster. Samma dag kl. 6 om aftonen öfverlemnade hr von Kellersberg till greve Cavour Österrikes ultimatum, hvaruti yrkades afväpning och de frivilligas afskedande. Ef: ter förloppet af tre dagars betänketid skulle krigsförklaring från Österrikisk sida afgifvas, i händelse Sardiniens svar blefve nekande. Grefve Cavour svarade, att han skulle inhändiga konungens befallning. Uti-Gazetta piemontesa offentliggjordes samma dag underrättelsen om att den aktiva sardiniska armån var i stridfärdigt skick och bestod af 5 divisioner infanteri och 1 division kavalleri. Samma dag om aftonen underrättade general Della Marmora franska regeringen genom telegrafdepesch, att österrikiska hären gjorde betecknande rörelser mot Ticino och att generalen befarade, det ett anfall snart vore att vänta. Den 26 om aftonen, vid den af Österrike bestämda betänketidens slut, förklarade grefve Cavour, att konung Victor Emanuel vägrat antaga de i österrikiska kabinettets ultimatum fastställda vilkor. Natten mellan den 26 och 27 gick österrikiske generalen Giulay öfver floden Ticino med en styrka af 120,000 man, fördelad uti 3 kårer. Under honom kommenderade generalerna Benedek och Gobel. Den 27 telegraferade general della Marmora till franska regeringen, att österrikiska hären gått öfver Ticino och marscherade rakt på Turin. Enligt underrättelser från Milano hade alla jernbanståg för den enskilta trafiken blifvit inställda och alla jernbanornas transportmedel tagna i anspråk för truppsändningar. En oafbruten trupprörelse egde rum mot sardiniska gränsen, på hela linien från Corio till Pavia. Från Turin berättas, att oupphörligt nya frivilliga tillströmma från alla håll. Den 24 dennes hade öfver 1000 frivilliga ankommit. En af de rikaste godsegarne i Livorno medförde ensam 600 man, till större delen livornesare. Uti Romagna tilltog jäsningen med hvarje dag. Från Florens ingå underrättelser, att hela storhertigdömet är i fruktansvärd jäsning. Opinionsyttringarne mot Österrike och dess förhatliga politik blefvo allt mera högljudda. De listor, som innefattade en bifallsyttring till förmån för den skarpt anti-österrikiska broschyren Österrike och Toscana, undertecknades med entusiam och hade endast i Florens på några dager erhållit öfver 10,000 underskrifter. Till och med befolkningen uti: de minsta bykommuner ansåg såsom en nationel hederssak, att deltaga i denna opinionsstorm mot de förhatliga förtryckarne. Sednaste telegrafunderrättelser förmäla om en allmän folkresning i Florens. Från Florenz berättas, att regeringen skall. beslutat, i händelse af krig eller revolution, att under skyddet af britiska örlogsskepp flytta till Porto-Ferrajo på ön Elba. Uti Toscana äfvensom i Romagna tilltager utvandringen af frivilliga till Piemont på ett oerhördt sätt. Myndigheterna ansågo sig bokstafligen vara skyldiga kolonnernas anförare tacksamhet, om de, vid intågandet uti en stad, visade den stora moderationen, att ej låta den trefärgade fanan svaja. Uti Siena hade en jordbäfning förorsakat stor förskräckelse bland befolkningen, men -aflupit utan några svårare följder. rån Rom berättas, att Österrike låtit i Ancona landsätta en betydande truppkår, och då kommunalrådet beklagat bristen på qvarter, hade truppernas befälhafvare svarat, att soldaterna i nödfall skulle taga qvarter i kyrkorna. Jernbanan från Rom till Civita-Vecchia hade den 14 dennes blifvit öppnad för den allmänna trafiken. Uti Bologna had tt stud ntuppträde ej