Aftonbladet – 28 april 1859, sida 2

blå ögon ock guldfärgadt hår, öfver hvilket brokiga schaletter eller hvita tylldukar lätt voro tillknutna. Från landsidan bullrade i anständigt buller hela karavaner af kärror; och:en qvarts timma sednare drabbade båtfolket och körfolket tillsammans på. den stora gården, der det då blef ett helsande och nickande och: pratande och ordande, med ett ord, ett: sorl, men icke starkäre än att det kunde liknas vid en sommarvindby, hvilken, fastäm den rör upp vattnet från djupet, ändå kännes helt mild. Alla dessa menniskor talade med: ett slags dämpad ton ungefär som personer, hvilka på ett sjukbesök iakttaga denna sakta hviskning i rösten, som utgör den sjukes förtviflan: Emilia hade både sett och förnummit den-: na slags grannlagenhet, och de långa blickarne inåt fönstren, .de många skakningarne: på hufvudet och de i oändlighet varierande kraftfulla och menlösa uttrycken af deltagande voro på en gång så oroande och så komiska, att de något skulle retat den stolta frun, om hon ej fullkomligt -känt-sig öfvertygad att allt detta var ärnadt att förtydliga deras välvilja. Men det dämpade sorlet tog snart slut. Den lille liflige advokaten Siversen, som vi träffade inför domstolen under Hjelms mål, sprang nu fram och åter, liksom han utgjört flera för dagen tjenstgörande biträden åt sig sjelf. 5 Och nu, när stunden ändtligen kom, då auktionsklockan började dingla fram och åter i den: väldiga hand, som förde henne, stod den lille gubben framföre det på gården utlyftade bordet med diverse ting både öfver, under och omkring, färdig Tack klubban till första uppropet. Hjelm-hade vunnit så mycket att det obetydligaste gick först. : Detta var :förspelet: till den större auktionen, som först kom i gång längre fram, då magasinen släppte till sitt och rummen skulle öppnas för folkvågen. Sådan stunden var, var den dock qvistig