Aftonbladet – 28 april 1859, sida 2

STOCKHOLM -den 28 April, Bref från Danmark. Köpenhamn den 15 April. En utnämning, som här väckt mycken sensation och blifvit, utan tvifvel med rätta, af pressens alla sjelfständiga organer strängt kritiserad, är prins Christians oförmodade nomination till :general-inspektör och general en chef för hela det danska kavalleriet. Det är ingen menniska, som icke unnar den eventuaelle tronföljaren den ökade glans och honnör, som kan följa med denna post; men man finner det inkonstiturionelt att en person i prins Christians ställning öfvertager ett embete, med hvilket måste följa ansvarighet. Jag måste tillägga, hur obehagligt det än är att vidröra förbållanden af denna ömtåliga natur, att det för den danska känslan är svårt att försona sig med dylika fakta, som att en stor del af landets här skall kommenderas af en man, hvilken — det är verkligen svårt att här finna orden — visserligen är den eventuelle arfvingen till tronen, men dock icke riktigt på samma vis dansk som andra riktiga danskar. Det är vid tillfällen, som detta, det visar sig hvilken djupt rotad misstro till allt, hvad som innehåller en droppa tyskt eller holsteinskt blod, olyckliga sekler hafva alstrat hos nationen; det är då man märker huru okuflig den sjelfkänsla är, som ställer dansken på alldeles egen botten vis-å-vis allt, som ligger sunnan om Eidern. I hvardagslag märkes detta icke, måhända mindre, än önskligt vore; men låt nu litet ovanligare casus inträda; -och denna antipati mot tyskheten blossar på en gång upp. med hela häftigheten af en sårad nationell stolthet, och man tager sin skada igen för allt hvad man under åratal långmodigt låtit passera! Man borde, då det, som här, är fråga om kronans arfvinge, måhända akta sig att gå för långt; man borde tillåta att ett undantag gjor de: för en man, som dock, måhända inom ej synnerligt lång tid, skall vara landets monark och om hvars danskhet det icke kan vara tillåtet att nära något tvifvel, helst sedan alla hans barn blifvit kristnade med ,zeldgamle danska namn. Men det är just denna konsideration, : danskarne -icke kunna -beqväma sig till. Och det ådagalägges just härigenom solklart, att det ännu på långt när icke ingått i den allmänna folkliga öfvertygelsen, att prins Christian dock verkligeny till följd af successionsarrangementet, är Danmarks sjelfskrifne arfvinge, när timman slår; det är en tanke, med hvilken man ännu på långt när ej gjort sig förtrolig. Man bestrider icke att så ser det åtminstone: utv, men man vill ogerna medgifva, utan alla undanflykter; att så är det äfven, och de fleste veta redan icke mer hur det kan så vära. Det är, i få ord, en sanning — och den har just vid detta tillfälle framstått i en märklig relief — att oaktadt prins Christian sedan många år lefver och hafver sin varelse midt i den danska hufyndstaden, har beröringspunkter med hundratals folk, visar sig ofta i det allmänna och i:all den evkelhet och rättframhet, som här älskas af folket i gemen, förblifver han dock för den stora majoriteten en komplett främling, och detta till den grad, att när han en gång bestiger tronen, skola de flesta dervid stå helt öfverraskade och undra på om detta verkligen är riktigt sannt. Att han i dessa dagar blifvit chef för kavalleriet, har måbända icke öfverraskat kavalleriet sjelf — har prinsen något parti, egentligen taladt, är det väl just bland kavalleriofficerarne — men folket, som är något annat och litet förmer än kavalleriet (medgifvom dock detta!) har knappast kunnat fatta det mer, än om det varil en furste-af Thurn och Taxis, som blifvit plötsligen upphöjd till denna post. Detta är icke godt och icke rätt lugnande för framtiden. Det är sannt att Carl Johan i Sverge förblet också alltid en främling för sitt folk -och satt dock konung till döddagar. Men dervid var likväl den skilnaden, att han verkligen, åtminstone förmellt, var utgången af ett folkval; och i alla fall, hans regemente var visserligen icke utan sina obehag såväl för nationen som för honom sjelf. Ändtligen har då den jylländska jernvägsfrågan tagit ett steg framåt. Geheimestatsrådet bar bemyndigat regeringen ått meddela Peto koncession för en jernvägslinie från Aarhus tvärs öfver halfön till Viborg med en sidobana till Randers. Det är åtminstone en början. För öfrigt är det tillåtet att tro, det Peto icke griper sig an med denna stump utan att hafva i säkert sigte äfven den andra större linien, som sedan skulle komma att från Aarhus-Viborgbanan dela sig med en arm norrut, Med: en annan sydpå, för att i sin tid sammanbindas med den slesvigska. Regeringen garanterar Peto 4 procents ränta på ett anläggningskapital af högst 8 millioner danskt. Den årliga konstutställningen har här varit öppnad sedan fjorton dagar. Jag skall förskona er från en redogörelse derför i detalj; den skulle icke kunna intressera en åskådåre på 60 mils afstånd, äfven om ämnet vore rikare, än det är. Jag må uppriktigt tillstå att denna exposition i år är mera unlerhaltig, än den synas mig hafva varit i lång tid. Af mellan 2 och 300 taflor är den stora mängden sådana, som synes mig hafva en särdeles välvilja från konstakademiens sida att tacka för den plats de här erhållit. Jag kan ej minnas mig någonsin eller någonstädes hafva sett en så rik samling af medelmåttiga porträtter, alldeles förfelade landskapsintentioner och mariner utan tillämplighet till något slags förebild i verkligheten. Utställblå ögon och guldfärgadt hår, öfver hvilket brokiga schaletter eller hvita tylldukar lätt vo