Aftonbladet – 28 april 1859, sida 2

det står i vår egen makt att visa honom tebaka att vi anse både det ena och det ndra Som en äreskänk till vår oppbyggelse... Nå, kan någon annan säga oss mer än hvad dessa ord innebära! Jag lät innerligen tacka gubben Gädda och säga att vi antingen inödens stund skulle tillgripa hans gåfva eller ock, ifall Gad hjelpte oss på grön qvist, sjelfva gifva honom den tillbaka. Och den dagen randas nog .. Se så, nu tager jag servisen innan herr Siversen kommer. Han är väl snart här Jag hör redan hans schäs rulla nerför hällarne ... Men gif mig nu en afskedskyss, min Emilia — vi träffas icke så snart; ty jag skall nu. med herr Siversen besöka vindar och sjöbodar. Gudskelof), sade Emilia, gifvande sin man tillbaka kyssen och det varma famntaget. Du tager redan fram, märker jag, den der präktiga minen, som ser så orubbligt äkta ut, att man aldrig kunde tro den rubbas, när de små detaljerna ryckas med i de stora. Hon skyndade ut med fammen full af det ostindiska porslinet, öfverströdt af så många lysande fjärilar, att Emilia nästan tyckte sig känna deras små smekande vingar fläkta omkring sig. Aldrig; sade hon, mskall min ke känna sig helt och hållet främmande i det, snart ödsliga hemmet, så länge han får dricka kaffe och t6 ur salig mors köppar och kärleksfullt titta på hennes fjärilar, dem han redan som gosse med vördnad beundrat.n Vid 9-tiden var hela viken utanför Svartskär öfversållad af små båtar, som än seglade, än roddes fram. Och alla dessa båtar, en hel liten flottilj,. sågo så granna ut i det blida solskenet, att, om de icke kommit för en så ängslig orsak, man skulle känt sig särdeles lifvad af scenen. Befolkningen på dessa båtar var klädd i sina förnämsta klädesmunderingar, från gamlefar i korderojsbyxorna och den ljusrandiga bomullströjan till skärgårdstärnan med hög