Aftonbladet – 23 april 1859, sida 3

det enskilta lifvet och inträdde aldrig mer såsom handlande person i det offentliga. Men under denna afskildhet utgaf han sitt andra, stora verk, Lancien Regime et la Revolution (1856). Mången har ansett att M. de Tocqueville genom detta verk gjort sig förtjent af en ännu högre rang i den litterära verlden, än genom det föregående. Det är utmärkt för samma fulländning i stilen, men står framför detsamma genom den derå nedlagda mödan af djupasforskningars Ehuru ofta ämnet varit behandladt af de förnämsta franska skriftställare, lyckades M. de Tocqueville att framställa många sidor deraf i en ny dager. Man kunde icke utan djupt deltagande följa den pathos, hvarmed författaren, vid beskrifningen af det förflutna, uttryckte sin sorg öfver den tid, i hvilken det var honom beskärdt att lefva. Den man, som tjugo år förut hade spått de fria åsigternas framgång, nödgades vara vittne till despotismens triumf och den pohtiska frihetens temporära undergång. Men man måste tillika beundra den ädla förtröstan, som midt under så nedslående förhållanden bibehöll orubbadt förtroendet till frihetens slutliga seger.