Aftonbladet – 23 april 1859, sida 3

riksgäld, sa pastorn, och hvar riksdaler gör tre plåtar eller fyra tolfskillingar eller sex daler... jag tycker mest om att räkna i daler: det ger så mycke å sej. Och när det nu blir en så svåra mängd, kunde jag sätta ut dem på ränta. Jag får tala vid klockarn om den saken. Han har hufvud och har skött pastorns penningeaffärer i mång herrans år. Thorborg flög upp:. Ett bäfvande slag i hjertat förkunnade henne att det kom någon i förstugan. Gudstjensten var således börjad. Psalmerna droge nog ut; och om predikan var kort, så voro kungörelserna så mycket längre. Och åter bäfvade det till i den unga qvinnans hjerta — hvarföre skulle hon just tänka på detta? Hon hade ärnat taga något. göromål för sig — hon var alltför redlig att vilja låtsa läsa i postillan, som eljest upptog henne vid denna tid då hon ej var i kyrkan — men hon fann intet annat göromål än det lönlösa att söka fundera ut hvarföre hon ville hafva ett sådant. Nu inträdde kaptenen. , Under föregående dagen hade hans färg haft en viss friskhet, men nu hade den återtagit sin vanliga blekhet, och han syntes dertill starkt upprörd. ; Thorborg fann nödvändigheten att tala först. Skulle icke kapten Geistern vilja hvila en stund på sitt fordna rum före afresan? Jag tycker det ser ut som om det behöfdes.n Nej, jag tackar er — hvilan är icke god för mig. Dessutom är gången af min resa bestämd på förhand. Om en timma måste jag vara ute. En timma!,. tänkte Thorborg, och en ny tryckning lade sig öfver hennes själ. Hvad skola vi säga hvarandra under en hel tim