Aftonbladet – 23 april 1859, sida 3

allt en öfverspänd tro. Men, som ni sade, djerft var försöket nJaså, ni fann likväl:något att klandra dervid? Jag ville ej ha trott det. Att kalla handlingen vid dess namn är ej att. fråntaga den dess värde och nytta, sen då alt klandra den. ; Men begrip då — någonting: harmfullt rörde sig inom Thorborg — begrip. då att jag handlade af Guds ingifvelse. Jag beredde mig dertill genom bönen, och således är det endast en blind menniska som ser djerfhet i mitt förhållande. Sjelf begagnade jag ordet djerf, men blott i den meningen att utgången kunde ha visat sig farlig., Under denna förklaring stego kindens rosor upp i högsta -karmosinfärgen, och de sköna blå ögonen erhöllo ett uttryck så nytt, att Thorborg aldrig. skulle ha: känt igen. sig sjelf, om hon fått -se. sig i spegeln — så blixtrade de af mångaKanda underfulla ingifvelser.Kapten Geistorn betraktade henne med blic kar, som under tiden också erhållit något blixt-. rande. Guds död, jag är sällsamt betagen i ert försvarl Thorborg teg, men liksoff i häpnad öfver sig sjelf. Ni lilla märkvärdiga varelse, ni skall nu nödgas erkänna att jag hade rätt deruti, att pi känner er klämd och besvärad i helgonskröt den. Det måtte vara rätt behagligt att emellanåt få lossa på den? Ja, kapten Geistern har rättnu öfvertygat mig om att hela mitt lif intilldess vi träffades varit en villa. Säkert är att ingen menniska förut låtit mig erfara alt jag kunde känna vrede, som jag nu med blygsel tillstår attjag gjorde.n