Aftonbladet – 23 april 1859, sida 3

tycke dertill, men önskat, att denna fråga skulle först på kongressen diskuteras, och detta såsom första rådplägningsämnet. Sardinien å andra sidan ville icke under några vilkor afväpna, såsom det ville synas af det skäl, att deltagandet i kongressen, hvartill derfaktiskt icke vore berättigadt, blifvit detsamma förvägradt. En tillfredsställande händelse vore Azeglios.. ankomst till -London samma dag. Han hade redan haft en rådplägning med lord Malmesbury, och man hoppades, att hans beskickning hade en fredlig karakter. Hr Disraeli slöt med att uttala sin öfvertygelse, att ett italienskt krig snart skulle öfvergå til ett europeiskt, men tillade emellertid, att ännu god anledning vore att hoppas, att det genom tålamod och fasthet skulle lyckas upprätthålla Europas fred. Lord Palmerston, hr Gladstone, lord Jobn Russell och hr Duncombe uttalade derefter öfverensstämmande den åsigten, att det bvarken borde tillåtas Sardinien att blifva medlem af kongressen, eller att fortfarande stå under vapen. Andra talare voro deremot af den meningen, att Sardinien måste förlita sig på de mot detsamma vänskapliga makterna Englands, Frankrikes och Rysslands beskydd och gifva efter för anspråket på dess afväpning. Under debattens gång tadlade lord Palmerston regeringen, för det-hon ej fordrat Österrikes och Frankrikes formliga samtycke till lord Cowleys förslag, samt: ansåg det glädjande, att Österrike, 1 stället att utan billighet fordra ensamt Sardiniens afväpning, föreslagit allmän afväpning. Men han betraktade det såsom blott en tidspillan, om man ville göra detta förslag till. rådplägningsämne å kongressen; tvärtom borde denna genast skrida till behandling af frågan om mellersta Italiens utrymmände och om åtagandet af förpligtelsen att aldrig mera tillåta någon muilitärisk ockupation af detsamma; ty detta vore hufvudsaken. De meddelanden; lord Malmesbury samn.a dag lemnade i öfverhuset, öfverensstämde väsentligen med hr Disraelis uppgifter i underhuset. Han framhöll dock uttryekligen, att Italiens öfriga stater väl skulle sända ombud till kongressen, men att dessa likväl skulle vara utestängda från kongressens rådslag. Lord Clarendon yttrade sig i öfverensstämmelse med lord Palmerston, lord Derby ienlighet med lord Malmesbury.. Premierministern tycktes likväl i slutet af sitt tal. vilja antyda, att några makter endast intrigerat med kongressen, i hvilket fall England af aktning för sin värdighet skulle helt och hållet draga sig tillbaka inom sin neutralitet och förbereda sig på alla eventualiteter. ÖSTERRIKE. Grefve Karoly, som hastigt från Köpenhamn blifvit hemkallad, har blifvit i en extra ordinarie beskickning afsänd till Petersburg, der han förut varit österrikisk chargå daffaircs, för att; såsom det antages, söka utverka Rysslands neutralitet ihändelse af krig emellan Frankrike och Österrike. Erkehertig Wilhem var utsedd att öfvertaga denna beskickning, men då han såsom chef för krigsministeriet under närvarande förhållanden blott för kort tid kan vara borta från Wien, så erhöll grefve. Karoly uppdraget. Adeln i Böhmen och Mähren har iadresser till kejsaren tolkat sin hängifvenhet för tronen och fäderneslandet. De österrikiska tidningarne fortfara att på det skarpaste angripa Frankrikes hållning. SPANIEN: Franska sändebudet i Madrid, hr Barrot, hade till flera spaniorer öfverlemnat belöningar, som blifvit af Frankrikes kejsare ditsända, för att tillställas dem, som utmärkt sig under expeditionen mot Cochinchina, hvaruti franska och spanska stridskrafter opererat gemensamts.: Kongressen hade den 13 dennes, med 118 röster mot 66, antagit en motion om förre ministern Collantes anklagande för försnillning af statsmedel. Den anklagade blef genast insatt-i häkte uti civilguvernörens palats. Den 14 började senaten processen mot den anklagade exministern. . ITALIEN. Gazetta Piemontese berättar, att sardinska regeringen atgifvit följande svar på britiska kabinettets uppmaning till Sardinien, att ställa sin armå på fredsfot före kongressens sammanträde: sOm Sardinien skulle vinna inträde uti kongressen med lika rättigheter som stormakterna, så skulle det, liksom Frankrike, till principen kunna gå in på allmänafväpningi den förhoppning att dess bifall: ej skulle framkalla några betänkliga följder uti Italicn. Men dess uteslutande ur kongressen medgifver det icke att åtaga sig en dylik förbindelse; så mycket mindre. kan. det ingå på den förpligtelse, hvarpå England gjort anspråk. För. att. emellertid -så mycket. som möjligt söka sätta sin önskan, att understödja Englands sträfvanden, i öfverensstämmelsemed bvad Sardiniens säkerhet och lugnets upprätthållande uti Italien kräfva, förklarar Piemonts regering, att Sardinien, i hände!se Österrike upphör att sända nya trupper till-I:aIlien, förbinder sig att ej kalla sina reserver under vapen, oaktadt regeringen beslutat sig dertill-sedan.-de österrikiska reserverna :blifvit inkallade, samt att ej. mobilisera sin lä som -ej befinner sig på krigsot, och ej 1 sma trupper lemna den rent: defensiva I ning, som de under tre månaders tidinnehaft. Journal de Genves pariserkorrespondent förmäler, att grefve Cavour öfverenskommit med franska regeringen att Garibaldis legion af frivilliga, som isynnerbet är en nagel i ögat på Österrike, skall, åtminstone för någon tid, och-tilldess fientligheterna blifvit ippnade; ställas under franskt kommando. 1 :anledning af denna öfverenskommel kulle