Aftonbladet – 21 april 1859, sida 3

r mälan hos ministern lemna sina residensorter; n kavalleriet, som ligger spridt i de särskilta gårnisonsstäderna, kommer att sammandragas på en punkt. TYSKLAND. Inom preussiska armån råder för närvarande stark verksamhet för förberedelser till mobiisering. Äfven öfvas trupperna under full fältpackning, och officerare äro bestämda för de särskilta depöterna. ÖSTERRIKE: Börsenhalles berlinerkorrespondent: förmäer vid samma tid som telegrafunderrättelsen ingick, att Preussen och Österrike skulle ha öfverenskommit att vid Rhen uppställa 280,000 man, att kejsar Frans Josef med sitt militärkabinett är fast besluten för kriget, ehuru han, i full öfvertygelse om gagnlösheten deraf, åter sin utrikesminister uttömma alla diplomatiska medel för att bibehålla freden. Wiener Zeitung; för den -15 dennes utfar med anledning af grefve Cavours promemoria om italienarnes besvär på det häftigaste sätt emot Sardiniezs premierminister, beskyller honom för egennyttig äregirighet, att-låta predika lönmord och konungamord; samt at Than skulle sälja och förråda hvad af Italien I komme att återstå, i fall han.vunne sina pladner för Piemont. ITALIEN. Konungen af Sardinien hade den 9 dennes inspekterat Alessandrias fästningsverk. Piemontesiska tidningar beteckna Österrikes fordringar, att Sardinien skulle börja afväpningen, såsom absurditatum absurditas. Piemonts svar på wienerkabinettets uppfordring har äfven varit fördubblad verksamhet attrusta och öka sina stridskrafter, En kaplan från en landsförsamling. nära Mantua hade ankommit till Turin i spetsen för en trupp af 70 frivillige. Sardinska tidningar diskutera frågan om regeringens flyttande till Genua, under vissa förhållanden, som förmodas kunna komma att snart inträda. Markis dAzeglio hade den 14 dennes från Turin afrest uti en utomordenlig mission till Frankrike och England. De öfver Parisingångna underrättelserna om konung Ferdinands af Neapel död bekräftas ej; men enligt från Neapel till Wien afsända telegrafdepescher var konungens död nära förestående. Från Neapel berättas, att 56 politiska fångar blifvit frigifna.. De hade erhållit pass till Newyork, men för öfrigt frihet attbegifva sig hvart de behagade. TURKIET. Ismail pascha hade afrest från Konstantinopel för att taga högsta kommandot öfver armen vid Donau. Philippesco, en medlem af den walachiska deputationen, hade blifvit utnämd till ottomanisk kapukiaja. Storviziren, marinministern och Fuad pascha, äfvensom flera högre turkiska embetsmän, hade erhållit ryska ordnar. , Uti Wallachiet hade en betänklig handelskris inträdt, i anledning af spanmålsexportens stockning samt den osäkra politiska ställningen. Finansministern ansträngde alla krafter, för att taga det hårdt ansatta handelsståndet under armarne, men man betviflade att han skulle kunna tillvägabringa de ansenliga summor, som voro af nöden. Enligt hans plan skulle en fond bildas af 200,000 dukater, hvarå köpmännen skulle erhålla försträckningar. Till bildande af denna fond skulle de uti statskassorna befintliga deposita till ett sammanräknadt belopp af 70,000 dukater användas, och de öfriga 130,000 dukater anskaffas genom ett statslån. Men kamrarne funno det föreslagna användandet af deposita betänkligt, och vägrade sitt bifall dertill. Derefter beslöts, att hela fonden skulle anskaffas genom lån, och det maximum, som finge till en firma förskjutas, bestämmas till 10,000 dukater. Räntefoten för de sålunda utlånade medel skulle bestämmas till 20 procent. : AMERIKA. Enligt underrättelser från republiken Chile, öfver Newyork, hade den 28 Februari ctt upprorsförsök egt rum uti Valparaiso, men insurgenterna hade, efter en kort fäktning med regeringens trupper, lidit ett totalt nederlag. Händelsen skildras som följer: De upproriske hade bestämt till signal för upprorets utbrott fyra efter hvarandra aftossade kanonskott. Den dag, då tilldragelsen passerade, lät befälhafvaren på ett i Valparaisos hamn liggande amerikanskt transportskepp, till hederssalut,på de amerikanska marinsoldaternas chefs dödsdag, aflossa 4 skott, hvilka efterföljde hvarandra med en minuts mellanpauser, hvilka skott af de sammansvurne ansågos för den öfverenskomna signalen till uppror: Utan vidare förberedelser skyndade derföre omkring. 200 af de ifrigaste revolutionsmännen att gripa till vapen samt stormade löst på generalintendentens boning. Men de mötte der ett kraftigt motstånd och blefvo efter en. kort strid tillbakadrifna, med en förlust af 8 döda. Liktidigt med ofvannämde anfall hade en annan insurgenthop inträngt uti tullhuset och der bemäktigat sig ett parti vapen, som tillhörde regeringen. Denna hop bestod till största -delen af arbetare, hvilka varit använda för tullkammarens räkning, och höllos nu i tygeln af tullkammarens tjenstemän, tilldess.., militär ankom och skingrade dem. Hela affären, från anfallet mot generalintendentens:hus till skingrandet af de i tullhuset församlade, varade knappast längre än en timma. Regeringens trupper förlorade under striden 4 man, de upproriske 12 man döde. Omkring 50 af de upproriske blefvo; tillfångatagna. En sättare, tillhörande tidningen Comercios tryckeri, hvilker försökte antinda intendenturbyggnaden, blef arresterad och genast skjuten. Det förmodades, att de öfriga fångarne skulle un dergå samma lott. Den truppstyrka, som deltog i striden, utgjorde 500 man. Uti rep