Aftonbladet – 21 april 1859, sida 3

tjusande och älskvärd fru och ändå så mild och god, att ni i sanning förefaller mig som en solstråle! En vårfågels qvittrande tunga har icke kunnat tjusa mig: mer än er röst, och hela detta besök har för mig varit obeskrifligt välgörande. Och ändå, sade Emilia skalkaktigt, ser ni nu för fjerde gången på klockan — akta er, kapten Geistern, jag misstänker att ni :blott vill smickra wmig...... Men se här ha vi då min man. . Med obeskriflig förvåning märkte Hjelm zid sitt inträde den lätta ton och behagliga förtrolighet, som rådde mellan hans hustru och kapten Geistern. Han hade alltid fruktat detta möte och trott att Emilias högmod, retlighet och minnet af den förgångna djupa förolämpningen skulle gifva stygn på stygn.åt kapte-, nens känslor... Men hennes gullgoda hjerta och lättrörda sinne hade genast slagit om vid kaptenens första sorgsna och nedslagna förlägenhet. Hans beröm öfver Ake fulländade segerns Visserligen hade hon under samtalets lopp känt: liksom en och annan liten ryckning i tanken, påminnande om den flydda tid, då fru Emilia icke kände sig rätt säker i sin: värdighet. ;. Borde honvdegentligen vara :så god, :så fri, så förlåtande motdeny som hon utan tvifvel skulle hafva visat en kall afmätthet? Men det var henne omöjligt, då hon blef lifvad, att icke sjelf strö omkring sig. lifvande. fläktar... .Och. så blef hon sittande , att, .språka. med kaptenen liksom. de varit gamla vänner. dn 0 Hos Hjelm deremot var förbindligheten och vänligheten resultatet af ett resoneradt ädelmod, blandadt med verldsmannens takt. Men det såg allt så fint och. bjertligt ut, att kap: ten Geistern, tog det för något ännu. bättre. Jag har här haft, sade han, en så lycklig