Aftonbladet – 21 april 1859, sida 3

vara alldeles ingenting att jag af lättsinne kunde tala såln) o g dd Huru nu, min fru, återtog Geistern, blir ni allvarsamt missnöjd för det att jag ur denna enda synpunkt icke vill beundra mamsell Majken? En sådan vän som ni måtte icke vara lätt att finna.n Det är nu icke fråga om det! svarade Emilia rodnande. Men hvad var detdå? Jag: måste bekänna att. jag gerna ville veta det. Omöjligt... Det låter ej säga sig. Så låter det kanske gissa sig. Tillåter ni mig att försöka min skarpsinnighet? Försökl Nåväl — måhända tänkte ni att jag med häftighet bordt bortskjuta som den högsta omöjlighet blotta tanken på det der ämnet. Emilia blef ännu högrödare, men hon svarade ej. Jag tackar er — vid Gud gör jag ej det af hela min själ — för denna förtrytelse, som jag finner så vacker! Min Henrika tackar er också ... Men ni gjorde mig orätt, när ni förestälde er att svaret på er fråga innebar mera än ett allmänt uttryck. Åtminstone kan ni vara förvissad att, då jag nästa år återkommer, finna mig-lika obunden som i dag. .Det bebagar mig... Men jag visste ej att vi skulle få återse hr kaptenen nästa år. Kan detn, frågade han med en lätt grad af förlägenhet, vara er oväntadt att jag återvänder till: dessa stränder? Jag räknar mig minst lika mycket hemma här som i mitt nu så ensliga hem-i Flensburg., De orden tycker jag äfven om, och då får kapten -Geistern lofva att också vara mycket hos oss på Svartskärl Ja, om ni så tillåter, vill jag älska ert hem och lefva der mycket. Får jag varanog uppriktig att öppet säga er att ni är en så för.