Aftonbladet – 21 april 1859, sida 2

Thorborg kan kapten Geistern ej få annatän en ang. näm dago, Fru Hjelm — tillåtes det mig att göra en ny fråga . Vid dessa ord delade, sig. den. blekhet, som alltid låg öfver hans. ansigtey och den rodnad, hvilken öfvergöt blekheten, blef -så synbar att Emilia på förhand undrade hvad som skulle följa: Enfråga, berr: kapten... låt höra den! Hvarföre — kanske är det blött såsom främling. jag. finner ,denna egenhet så anmärkningsvärd — hvarföre benämnes kapellpredikantens dotter så ofta för helgönet? Inom sig tänkte Emilia: Det har också jag undrat: på, någon gångb men högt svarade i hon med öfvertygelsens ton: Derföre att hon är det i förhållande till oss-andra. Besynnerligt! Och det är ett högmålsbrott, herr kapten, att hafva minsta, tvifvel derpå. Kapten :Geistern syntes underligt nog ej bestara dessa: ord, hvarken med något småleende eller förbättrande af det förut gifna korta svaret; Han. syntes: lika begrundande som lom kam varit stadd i lösandet af något särdeles Svårt problem. : Ni-väeken, herr kapten, sannerligen min undran: genom vatt visa tveksanihet i en sak, hyaröm hela örten blott har , en mening, och det är så mycket. mera ; oväntadt som. det ju var, Thorborg hvilken, dagen efter herr ;kapItenens olycka, i den svåra sjögången reste ut till Ufklippad. För Guds skull — kapten Geistern ryckte till — dessa minnen min! fru: Jag tror aldrig jag blir tillräcklig stark att utan sinnesskakning kunna tänka på en. så förfärlig dag. Förlåt mig, kapten Geistern — jag hade sannerligen ieke bort vidröra detta sorgliga ämnet