Aftonbladet – 21 april 1859, sida 2

tt kamrerare, som i detta fall sig förbröte, ulle ifrån tjensten skiljas;, — lin att diskussionen öfver detta memorial illig ksstånden icke heller vändt sig omkring dn ågan, huruvida ansvar för direktör, som fe-(fac ide, funnes stadgadt i ansvarighetslagen, el-4d r huruvida denna lag vore i sådart hänende tillämplig, hvarom icke ett enda ord örekommer annorlunda, än att en talare i orgareståndet, som sjelf i många år derförut ch sedermera varit och var fullmäktig i anken) yttrade: ;Hvad beträffar bankoföllmäkg, som tillika är ledamot i bankodiskonten, å är, om han, åtagit sig vara kommissionär lånväg och sådant kan bevisas, påföljden edan tillräckligt bestämdiansvarighetslagen, medan bänkofullmäktig och ledamot af diektionerna öfver någotdera af lånekontoren cke är berättigad att vika ifrån en enda boktaf deraf, utan. äfventyr af tilltal; eburuyäl ågra ledamöter af, nämda riksstånd, anmärkt ned . ogillande, att påföljd. för lånekontorslirektör, som skötte kommissioner, icke redan 1823 års reglemente; blifvit utsatt; — och. ör öfrigt af två ledamöter i presteståndet och fen i borgareståndet anmärkning framställts -mot olikheten i straffbestämmelserna för kamerare och direktionsledamot;samt: uti bonleståndet flera: talare varit emot allt förbud för åväl kamrerare som direktör att vara kommisionär åt lånesökande; att vidare bankoutskottet i sitt utlåtande n:r 117, der de i riksstånden gjorda anmärkninsarne emot memorialet n:r 91 upptagas unler icke färre! än elfva särskilta rubriker; väl bland: dessa inrymmer den anmärkning, hofrättens utslag: omförmäler, eller att flere taare i: riksstånden anfört,. att straffbestämmelserna: i afseende på: direktionens: ledamöter och kamreraren icke stode i: något mötsvarande förhållande, m. m., och sedan vidblif: ver sitt i memorialet n:r 91 gjorda förslag, ati hvad det ledamöterna i diskontdirektioaerna angick, men att utskottet likväl helt och hållet frånträder sitt förslag angående förbud tör kamrerare att vara kommissionär, hvilket just var det, som med återremissen ifrån riksstånden åsyftades; att detta utlåtande n:r 117 bifölls af rikets ständer, utan att något ord (oaktadt återremissen) nämdes om den föreslagna påföljden, i händelse direktör öfverskrede förbudet; ehuruväl i presteoch borgarestånden vidlyftig diskussion egde rum angående kamrerares rätt att sköta kommissioner; hvaraf således ytterligare visar sig, att förslaget om annan direktörs inkallande i stället för den, som öfverträdt förbudet, hvarken . varit föremål för återremissen eller i riksstånden befunnits förtjeha någon vidare uppmärksamhet: Under sådana förhållanden torde det få anses nog mycket vågadt att tillmäta dessa en äldre riksdags förhandlingar något väsentligt inflytande på bedömandet af förevarande fråga, helst ansvarighetslagen blifvit af konung och ständer gemensamt, långt derefter eller år 1851; stiftad och är i hithörande stadganden tydlig och bestämd, Den af hofrätten anmärkta omständighet, . att, oaktadt 79 i reglementet innehåller, att, vid pröfning af ansökningar om lån, i direktionerna vid lånekontoren minst tre leda-: möter skola vara tillstädes och 1 S ansvarighetslagen sålunda syntes vid motsatt förfarande tillämplig, icke destomindre uti 4 af nämda lag särskilt bestämdes, att, om beslut fattades, dervid icke minst tre direktörer vorb närvarande, samma ansvar borde ega rum, som i I finnes föreskrifveto, skulle, med lika godt skäl, som hofrätten deraf dragit den slutsats, att icke alla i reglementet meddelade, föreskrifter vore till de i 1 och 2 65 afsedda stadganden hänförliga,, kunna föranleda till det icke mindre orimliga påståendet, att icke någon annan föreskrifti i reglementet vore till ansvarigheslagen hänförlig än sådan, som funnes i den särskilt nämd. Föreskriften i reglementet, jemförd med 15 ansvarighetslagen, hade utan tvifvel påfordrat tillämpning af denna senare, i händelse den förra blifvit öfverträdd; och 4 S:s innehåll vore således uppenbarligen öfverflödigt, om dermed endast. åsyftades nyssnämda: bestämmelse; men den innefattar jemväl i sammanbang dermed ett annat stadgande, för hvars skull den ock sannolikt tillkommit. Ännu mera uppenbart synes mig, att den 2 S ansvarighetslagen, hvilken angår en långt svårare öfverträdelse, om hvars egentliga karakter icke: ett ord förekommer i 78 af reglementet, och som jemväl bestämmer ett långt strängare straff än det; som föl jer på afvikande från denna sistnämda 8, icke endast af sådana skäl, som hofrätten anfört, får betagas sin. gifna tillämplighet på åtalet i denna dely förutsatt att Ola Månsson verkligen anses öfvertygad att hafva med egennytta förfarit, hvarom hofrätten:undvikit. allt närmare yttrande; — I hofrättens utslag kan åtminstone icke jag finna något skäl, som skulle göra denna 2:a 5 otillämplig, om icke ett sådant möjliger ligger uti det förklarandet, att förbudet att handla såsom kommissionär afsåge. ledamots . förhållande utom direktionen, och således icke borde hänföras till de i I och 2.SS ansvarighetslagen åsyftade föreskrifter angående diskontverkens styrelse och förvaltnings. Härvid måste åter å min sida anmärkas, att 1 och 2 6 af ansvarighetslagen icke innehålla några föreskrifter angående -diskontverkens styrelse och förvaltning, utan innefattas dessa i bankoreglementet, hvilket sjelfva rubriken jemväl utvisar; men den omnämda lagens tubrik är såsom ofvan säges: ansvarighetslag för de af rikets ständer förordnade direktörer för i lånekontoren i orterna. Häruti torde ligga en icke oväsentlig skilnad, åtminstone för så vidt man af uttrycket om diskontverkens styrelse öch förvaltning, skulle vilja draga den slutsats, att ansvarighetslagen icke jemväl åsyftar yttre förhållanden, derest dessa kunna i kan på förvaltningen. skör SE dana Ds ATT. a JG ssd ert AE NELR EM 1 JR