Aftonbladet – 21 april 1859, sida 2

Fastän jag sålunda medgifver, att förhandingar med enskilta utom lånekontoret visserigen för sig allena betraktade icke böra för lirektör vid kontoret medföra ett så beskafadt ansvar, som 2:a S stadgar, måstejag leremot erinra, att det just är hans ställning ilt och inom lånekontoret, hvari grunden till det uttryckliga förbudet uppenbarar sig. Då rikets ständer öfverlemna vården om hela bankens välfärd i några få personers händer, lära väl ock rikets ständer, såsom svenska folkets onibud, vara både berättigade och förbundne. att vidtaga nödiga försigtighetsmått; på det att förtroendet icke må koma i fara att missbrukas, hvilket måste inäffä, Om direktörerna, hvar och en på sitt håll, hafva eget intresse vid låns. beviljande, eller, med andra ..ord, äro: ombud. både: för långifvaren och låntagaren: Angifyelsen: och remissen till: åtalet lära väl ock få anses inhefatta bevis deromyatt. de; för hvilka reglementet: ock ansvarighetslagen äro skriftia och stiftade, hysa samma åsigter :iangående dessa författningars, rätta tydning och tillämpning, som jag nu funnit mig pligtig att förfäkta; och skulle äfven straffet för så beskaftad öfverträdelse, som här är ifråga, anses vara nog strängt, så tillkommer det likväl hvarken åklagaren eller lagskiparen att inskränka, för att ej säga tillintetgöra lagbudets tillämplighet. Fullföljande alltså ansvarspåståendena i hela deras vidd, öfverlemnar jag underdånigst målet till Eders K. M:ts nådiga pröfning. Med djupaste-undersåtlig vördnad ete: