Aftonbladet – 21 april 1859, sida 2

rdet egennytta förekommer här helt och vållet ovilkorligt och utan ringaste inskränkning. Deraf drager jag den slutsats, att lagen fordrar, det bankens styresmän skola vara stälde till och ned utom al frestelse till väld, på det att de 1iteslutande skola hafva i sigte allenast versets nytta — icke sin egen. Derest lagstifaren hade åsyftat, att det ifrågåvarande orlet borde tagas i en mera inskränkt mening. ller i helt annan betydelse än det i och för sig innebär, så har man allt skäl att förmoda, let han för ett sådant ändamål både kunnat inha och användt meta tydliga uttryck än de här begagnade. Må man i stället, taga i beräktande de orsaker, som framkallat förbulet. I dessa skall many måhända fiina för kläringen till stadgahdet om en-ansvarspåföljd; som eljest måste i många fall:anses allt för sträng. Hvad: nu blifvit anfördt;: lärer, vara tillräckligt att. rättfärdiga en: åsigty Hvilken såsom pligt ålägger mig. att påyrka tillämpning äfven af denna sednare eller 2 Siansvarighetsagen. Med den åsigt om betydelsen af:ordet egennytta, jag här ofvan i underdånighet uttalat, såknar jag visserligen icke skäl att fullfölja advokatfiskalsembetets. af hofrätten ogillade: yrande om närmare utredning af förfarandet med Gumme Perssons och P. Wigrens i Onslunda lån, det ena å 1200 rdr och det andra å 1150 rdr rmt; enär, om: det: derigenom styrktes, att Ola Månsson någon tid förbållit desså medel, sådant med skäl skulle kunna antagas hafva skett för hans, egen nytta och i slikt fall borde i sin mån ihverka äfven på det juridiska omdömet i denna del af frågan. Härvid förekommer dock: Att den anmälan, Gumme Persson skall hafva. hos kamreraren Fogelklou framställt. — äfven om den verkligen skett och uppgiften icke skulle härleda sig från något allt för möjligt misstag om personens identitet, efter som Gumme Persson kunnat, såsom nu skett, i tre vittnens närvaro deremot på det högsta protesteran, — i allt fall icke synes innefatta synnerligen befogadt missnöje öfver tidsutdrägt med det honom beviljade 1lånets redovisande och följaktligen icke heller förtjena synnerlig uppmärksamhet. Lånet bifölls nemligen den 7 Juli, då Ola Månsson, enligt hvad såsom ostridigt förekommit, ännu vistades i Stockholm, och Gumme Perssons berörde anmälan skall hafva skett i Augusti, — huruvida i början eller slutet af sistnämde månad, är icke uppgifvet; — att: Wigren i:alla händelser torde komma att betraktas såsom angifvare, hvars: trovärdighet icke vinner styrka deraf, att han uti sin till lånekontoret ingifna skrift, som är daterad den 13 Oktober 1858, påstått, att ansökningen . om lånet inlemnats omkring sex månader förut, då det likväl sedermera är vordet upplyst, att nämde ansökning, som efter vedertagen ordning måste hafva blifvit pröfvad, så fort dem var ingifven, bifallits först i början af Juli månad; — samt att någon bindande bevisning i dessa delar af målet för öfrigt icke synes vara att påräkna; — men att, äfven , om sådan kunde åstadkommas, den likväl vore: för det juridiska bedömandet af nu förevarande mål, med afseende på hvad redan blifvit ådagalagdt, icke ovilkorligen. nödvändig ; ty om ej påförandet af provisioner till -ofvannämda. betydliga belopp skulle antagas vittna om egenhytta; så lärer ännu mindre den jemförelsevis ringare fördel, Ola Månsson kan hafva vunnit genom obehörigt qvarhållande af dessa lånemedel under några månader, komma att såsom egennytta läggas honom till last. Jag anser mig -derföre ej heller böra yrka på sakens återförvisande, för ytterligare utredning i denna del; såsom endast föranledande onödig tidsutdrägt.