Aftonbladet – 21 april 1859, sida 2

hvilket djupt lugn och dock med hvilken kraft han talade! Det var så enkelt; såslående och hans sista ord så stolta, utan prål, att de skulle hafva anstått er. Min bäste kapten Geistern, jag glömmer totalt att vi varit fiender — jag anser er som en vän för det nöje, ni nu gjort mig. Nå nå, Majken har äfveri tjusat mina öron med samma beskrifning, och hon har dervid icke glömt att det var någon annan som i enkelhet, ädelmod och värdighet -kunde täfla med min man. Kapten Geistern rodnade starkt. Jag kunde. tyvärr icke. uträtta något mer än erkänna min egen obelåtenhet... Men tillåt mig, medan vi ännu äro ensamma, att få tillägga några ord.n a sGerna Nå välv — han drog sin stol närmare den. unga: värdinnan — det är måhända en stor frihet jag tager mig, ja kanhända alltför stor, men, vid Gud, det sker i den allra bästa af-. sigt... Vid ett sådant fall tror jag det är bäst att nyttja så få omvägar som Möjligt. Tror ni, min fru, att er makes affärer komma tll fullt stånd med det kapital, som han i dessa dagar erhållit? Ni förstår, att då jag vänder mig till hustrun i stället för mannen, är det derföre...n Han syntes tveka: : Så är det derföre att ni redan försträckt min man med, penningar en gång och att Di nu vill hafva nig, till buudsförvandt att få göra det en gång till, sedan. ni kommit till ert, eget land. Är det ej så? ;Och om det så vore,, återtog han med den mest intalande och rörande hjertlighet, hvad svarar ni då? GG Mitt svar, kapten Geistern, är detta: I den händelse min man någonsin i framtiden:skulle förmås lyssna till ert välvilliga förslag, som