Aftonbladet – 20 april 1859, sida 3

Kurir från Paris. Kriget i perspektif. — Kongressens rätta och verk; ligen blifvande plats. — Italie et sa voix (Savoir). — Le Pardon de Ploörmels: — En primadonna och en get: — Le Cocasse, -— Ännu mers Memoirer. — Moderna pilgrimer. Medan alla menniskor tala om den:stora kongressen, hvilken med ett trollslag skalllösa alla de sväfvande frågorna, äro alla menniskor af den förmening att kriget står mera oundvikligt för dörren än någonsin. Också yttrade för några dagar sedan en. statsman i ett sällskap, der:det blef. fråga omshvar kongressen egentligen skulle träda samman, att han förmodade det blefve någonstädes ungefär midt emellan — Turin och Milano., Det är ungefär samma åsigt som den, hvilken uttalar sig i en liten eskiss, hvilken här cirkulerar och gör mycken lycka i detta ögonblick. Man ser fem perukstockar hängande ihop öfver ett bord; likasom fill förtroligt rådslag (kongress); under läses: la voix de VZtalie ne sera pas entendue icis. Men utanför är en enorm kanon riktad mot dörren; på den mordiska pjesen läses ordet Savoir, och under: ?sa voiz se fera: entendre?. Det är är icke någon hemlighet alls, att vid Lyon redan en hel armå är samlad, färdig på första vink att rycka in i. Lombardiet. Vissa tidningar från platsen försäkra: visserligen, att detta på intet vis är annat än ett vanligt öfningsläger, men antingen är detta påstående dnormement naift eller. lika ånormement oblygt. Det talas för öfrigt om att kejsären ämnar begifva sig dit för att hålla revy, liksom han nyligen gjort det här i Paris; I sjelfva verket borde det kunna intressera honom. i! I mellantiden, och så länge den stora frågan om krig eller fred ej är definitift afgjord, hafva vi först fått den brinnande skandalen med Beaumont-Vasseys verkligen något glupska escroquerie?, derefter, till en i sanning behaglig omvexling, Meyerbeers nya operett ?Vallfarten till Ploörmel? (le Pardon de Ploörmel?), Män är inom de kretsar, der man görlitet mera allvarsam kritik, van att med någon misstro och hemlig bäfvan. motse ett nytt stycke af Meyerbeer, ty man känner tillräckligt hur dehöe mästare är stor äfven i— pufen, och ingen kompositör torde hafva i högre grad förstått den konsten, att genom