Aftonbladet – 20 april 1859, sida 3

raden öring 3 bat rn ltr re år FE 2 EK VN arbete: ?Robert 1e Diable?. Det har varit påstådt, att Meyerbeer för denna opera hade på förhand låtit springa lika mycket som det i England kostar en att bli vald till ledamot af underhuset, men det visade sig snart, att dessa penningar varit i den mening förgäfves utgifna, att stycket verkligen innehöll alldeles tillräckligt mycket vackert och värdefullt, för att i hvad fall som helst och utan allt puffande hafva skolat taga ut sin rätt. ?Robert gjorde furor, och Meyerbeer hade — narrat sig sjelf på 100,000 francs. ; Jag känner ej hvad det möjligen kan ha kostat maestro Meyerbeer, alla dessa på förhand i tusen blad utkastade ack och o! om le Pardon de Ploörmel?, eller alla dessa J extra: utgifter till. dekorationer och sceniska anordningar ad captandum, men jag tror I det kan stå fast, att han äfven denna gång — I Å narrat sig sjelf mest. Publiken har verkligen lieke blifvit det. Vallfarten är — säge hvad man vill — en superb komposition, som lemnar flera af Meyerbeers nästförutgångna operor efter sig. Libretton, som affekterar att vara hemtad från en bretonsk legend, är ett fullständigtnonsens och på den är ej ett ord attspilla; men komponisten har häraf gjort ett musikaliskt arbete, som från början till slut är på det angenämaste sätt underhållande. Han har vis-Åserligen icke mera här, än eljest, försmått att begagna goda ideer af andra och att här och der en smula låna sig fram, men hans talang att genom behandlingen göra det originelt, som han i sjelfva verket hemtat i andra hand från den musikaliska litteraturens-alla fyra väderstreck, torde aldrig varit större och mera briljant, och mycket af denna musik -har derför också utan -tvifvel-för den; som ej ligger djupare i bekantskapen med särskilta, framför allt icke — franska tonsättare Och till exempel äfven med folkvisans oändliga skatter från olika länder, en prägel af den mest pikanta originalitet. Lägg dertill en formrikhet, som sällan hos andra nyare komponister träffas, en oändlighet af meloåier eller åtminstone stumpar af melodier (Meyerbeer har, som bekant, detta. fel att han öfverhopar med fragmenter af melodier, i stället för att riktigt utföra och helt genomföra rätt många), samt ändtligen en orkestrering af ett sällsynt mästerskap i-det effektfulla och öfverraskande, och ni skall förstål att stycket gjort den. mest kompletta lycka och att det säkerligen också skall blifva på repertoiren vida längre än de flesta moderna Toperor, som eljest här försöka sitt öde. NaÅturligtvis är det i stycket ett och annat, som fslår an på de flesta. just derföre, att det är 1— uppriktigt sagdt — efektsökeri, och anbragt Åpå att frappera örat mera än att tala till den skulle ha tillåtit sig —till detta kapitel hörer det bruk Meyerbeer gjort ei blot af den moderna instrumenteringen eHer mera vanliga resurser, utan äfven sådana. splitter nya mor jenger, som t.ex: bjellror (för att antyda hjeltinnans, Dinorahs, get, så ofta denna är att vänta på scenen), — men med allt detta, jag upprepar det, innehåller denna partitur Ttillräckligt mycket verkligen godt och friskt Toch till och med genialiskt, att det onekligen må räknas, äfven af strängare domare. till: det allra bästa den nyare operan frambragt. Och mår skall härvid erinra sig, at! Meyerbeer dock är en man på 63 år. Kejsarparet bevistade första föreställningen Åtillika med gräddan af hufvudstadens finare verldsoch-en mängd åf. dess; litterära; ochar: Ttistiska celebriteter. Det; talas om att komponisten har att vänta hederslegionens kommendörsband. Hr Roquephan, direktören, för Opera Comique, har att vänta en liten inkomst af. en million. :Jag vet ej om äfven detta är puff, men det försäkras att alla platser (eller åtminstone alla bättre och comme il faut) äro redan beställda för de närmast följande 30 representationerna afle Pardonp. -IPardon, jag — tviflar dock på det. Stycket spelas af blott 3 hufvudpersoner: Thar er opera mågoa Marie Cabel (som förl Töfrigt är i Dinorahs rol förtjusande och hör mer än någonsin: utvecklar sin beundransvärda rösts alla tillgångar), och dertilkett paj någorlundå passabla sångare, kan vi vidare anskaffa en get, presentabel på tiljorna, och. ett brusande vatten af en. viss natursanning. så tag stycket och gör er en, kassapjes deral för ett par hundra representationer! Alex. Dumas Reseminnen från Caucasus, skola nu utkomma i form af en särskilt: tid-1 ning eller, som det med en ordlek lyckligt heter, Le Caucase, Journal de — Voyagen. att utgifvas i jemt 30 nummer, ett hvar dag Ifrån den 16, Får han, som -det försäkrass laf sina förläggare (det skall nemligen vara tvenne spekulanter, som slagit sig ihop;) 1006 francs för numret, så har -han.ju strax. en ej så alldeles obetydlig afbetalning för hvad denna utflykt. kostat honom. Så är det att vara bärare af ett berömdt namn! Qa sera tris — cotassen, heter det redan, det skall bli någon: löjlig: smörja 5 Men den store Alexander frågar litet om dylika malicer i det ögonblick han inhändigar sina 30:000 francs. Eftersom alla möjliga menniskors memoirer utgifvas, skola nu äfven Moles efterlemnade papper se dagsljuset i memoirform, Det första bandet (det blir 4) är redan lagdt under pressen. Det omfattar det gamla kejsardömet. Tillåt mig. sluta .med en-liten. notis, som kan ha kuriositetens intresse! :Förliden sön dag afgick ett ångfartyg från Marseille med 58 — pilgrimer till det heliga landet. Karavanen anföres af en viss hertig de Lorges;l jemte honom äro-i sällskapet era andra fromma franska förnämheter och en rysk furst Gagarin, som? öfvergått till katolska läran och blifvit landsförvist! nej, men blifvit katolsk prest: PS ; SEINE Er RPF NE Ett et RR RK E i bl (Insändt.) F. d. direktören i Skandia, OC. G.. von KEooh, Am mTifran: att ha fra hr a del dice —mmninddt