Aftonbladet – 19 april 1859, sida 2

Jag lemna tjensten — lemna kontrollören ... Jag känner mig slungad omkring likt en snurra ... Gif mig tid att hemta mig, min möl Så mycken tid du behagar. Jag är nöjd ati icke genast få höra dina motskäl. Du måste emellertid få dem nu... Först och främst, hvad har du för garanti att din far skulle gynna mig mera: då? Den garantien ligger i pappas Kkarakter. Det skulle i den gråd förtjusa honom attomskapa en tulltjensteman till en köpman, att det kunde vara nog det, om ej det vigtigaste vore att han derigenom frälste sig sjelf från löftesbrott. Ty har han ej:tusen gånger sagt: Jag bli svärfar till tullkammarn — aldrig i evighet. Änudtligen skulle detta drag af dig smickra, röra och till sist! besegra honom. Allt detta, min dyra, enda älskade, tror jag mer än till hälften att du har rätt uti. Men om du har det, är det i alla fall blott en sida. Blott en, säger du? Och jag tillägger, min Majken, att det icke är för dig, den klokaste qvinna, som lefvat vid: Bottnafjorden, att förbise det allra vigtigaste.n ; Din vilja? Nej, min kallelse. Huru vill duw af mig göra en duglig köpman? För sådana kalkyler har jag hvarken hufvud eller håg. Köpmannen skapar sig sjelf, då han inslungas midt i affärernas hvirfvel, såframt han, liksom: du, har en fast karakter och hvarken är slösare eller lätting. Misstag, min mö! Jag har alldeles icke detta slipade geni, som erfordras för det yrket. Hjelm anses oböjlig isina principer — jag är mer oböjlig än han. Och två sådana viljor bilda icke ett lyckligt helt. Du, min Gudmar, är kraftfull, icke oböjlig, utom i det som du kallar pligt. Med din hustru vid din sida — du vet jag blefve dig en god rådgifverska, associerad med Hjelm, på en gång erfarenheten och redligheten — kunde det ej gå annat än framåt, helst om du till en början ställde dig under pappas ledning.