Aftonbladet – 19 april 1859, sida 2

kompanichefs embetsmyndighet. Vi kunna således ej annat än på det högsta klandra kompanichefs och krigsdomstols förfarande i denna sak, och önskligt vore om flera casus af lika beskaffenhet med denna kunde förekommas, hvilket lätteligen kan ske, om förmän som utdela befallningar, hvilka skola vara att anse såsom order, noga undersöka, huru långt deras. myndighet sträcker sig, der det är fråga om annat än ren tjenstgöring, och krigsdomstolarne ej förbasta sig att för kontant såsom order taga hvarje befallning af en förman utan att undersöka om vilkoren derför i befallningens beskaffenhet förefinnas. Nog borde man -emellertid kunna vänta sig, att vår. tids officerare så pass gjört sig-fria från skråanda, att de ej längre af soldater fordra en viss uniform och vissa bestämda tempo i politiskt och religiöst hänseende, liksom i klädedrägt och excercis. Om kapten Friberger,enligt hvad, efter hvad vi hoppas, hans förnuftiga känsla sagt honom, och hvarför ingen lag lägger hinder, godkänt soldaten Fläcks anmälan om förhinder att bevista gudstjensten, i stället för att låta leda sig af borneradttjenstenit, hade ifrågavarande ledsamma händelse varit borta ur vår kriminalistiks historia. Ca