Aftonbladet – 19 april 1859, sida 2

följdafgudstjensts-bevistande. i sockens. kyrkan, kunde han ej. Detta synes äfven af hans inställelse vid kyrkan den nästföljande söndagen för att vara till hands, om något tjenstuppdrag gåfveshonom. Så vidasom en menniskas religiösa inre lif och hennes gudaktighetsöfningar, hvilka enligt sakens natur äro. ett för all statsmyndighet fridlyst område, ej kunna: bevisas: utgöra en del af en soldats tjenstgöring, eger han derföre rätt att i detta. hänseende vara fritagen från yttre tvång, och således kan vägran att efterkomma förmäns befallningar härutinnan ej karakteriseras såsom en förbrytelse: Sedan vi nu sökt visa-huru beskaffad i allmänhet. en förmans befallning bör vara, för att kunna. såsom order : anses och: ej ligga utom förmans befogenhet, samt att en befallning att deltaga i gudstjenst för en: person; som deremot har sämvetsskrupler, enligt förnuftiga rättsgrundsatser ej kän så anses, sköla vi tillse, huruvida. krigsartiklar och tjenstereglemente antagit en så beskaffad befallning, som den soldaten Fläck i: detta hänseende erhållit, såsom en verklig, oeftergiflig lydnad fordrande order. Först och främst är klart att befallningen ej är af den beskaffenhet, som 2 kap. 2 S-krigsart. fordrar, för att den skall förpligta till lydnad; då: den -hvarken afsåg konungens eller rikets tjenst, gagn eller nytta ej heller kan anses åsyfta krigsfolkets tukt och ordning, om man ej vill anse att skrymt-. aktigt sinnelag kan stå tillsammans med god krigsmannaordning. Vidare finnes intet stadgande i krigsartiklarne, som: gifver någon föreskrift härutinnan, och i krigsmannaeden finnes ingenting intaget om religionsbekännelse eller religionsöfning. 2 och 3 S 1 kap. krigsart., som föreskrifva deltagande i gudstjenst, afse förhållande då trupp är samlad, och i 8S, som rör det å rusthållen och roten hemmavarande manskapet, öfverlemnas presterskapet i församlingen, der en hvar vistas, tillsyn öfver undervisning i kristendomskunskap; Befälet har dermed ej att skaffa. Anser befälet att en soldat bör i och för sin religiösa vandel eller kristendomskunskap undervisas och förmanas, kan han derom göra anmälan hos presterskapet. Förmannen sjelf eger ej att dermed taga någon befattning och kah så mycket mindre åt honom vara medgifvet att ingripa i detta, som officerare ej behöfva bekänna sig till den rena evangeliska läran, enligt -28 regeringsformen; ja de behöfva ej ens vara kristna; det finnes ingenting, som-hindrar att de kunna vara judar eller muselmän; och: det kan ju äfven finnas soldater, som ej bekänna lutherska religionen. I krigsartiklarne finnes således icke något-stöd för det skedda förfarandet... Hvad nu slutligen det af kompanichefen åberopade tjenstgöringsreglementet beträffar, innehåller detta föreskrift om gudstjensts bevistande i sockenkyrka endast i det fall att giltiga skäl ej hindras När sådana förefinnas har, föreskriften ingen kraft. Hvad giltigare skäl kunna väl förefinnas än samvetsskrupler och specielt i detta fall soldaten Fläcks öfvergång till en annan religionsbekännelse. På samma sätt, som; en sjukliggande person ej kunnat anses hafva gjort sig saker till ifrågavarande: brott; om han vägrade lydnad af en befallning att gå i kyrkan, kan ej heller den, som af samvetsskrupler eller derföre att hans tillhörett främmande religionsamfund, anse sig ej böra bevista luthersk gudstjenst och anmäle detta förhållandej anses genom sitt uteblifvande från gudstjensten ha begått orderbrott. Det ena förfallet måste-anses lika giltigt som det andras, och det erfordras en ganska förvriden uppfattning af tjenstenit och tjenstemyndighet för att ej vilja erkänna det, på samma gång, som brist på insigt om hvad med laga förfall förstås. Att emellertid de betänkligheter att bevista allmän gudstjenst, som alstras af religiösa samvetsskrupler, måste gälla såsom ovilkorligt laga förfall, inhemtas af 16 Sregeringsformen, enligt: hvilken hvar-och en svensk medborgare och således äfven svensk soldat försäkras om beskydd emot samvetstvång. Hvad nu soldaten Fläck -särskilt beträffar, så, äfven om man vill i enlighet med en olycklig juridisk praxis reducera. 16 S. regeringsformen till en tom fras, har han dock såsom baptist uti toleransediktet: den .24 Juli 1781 sig uttryckligen försäkradt skydd för sin fria religionsöfning inom det religionssamfundy hvartill ban hör, och skall således ej tvingas att deltaga i statskyrkans gudstjenst. Laga förfall är således här tydligen för handen. ! Af hvad vi nu sökt utveckla följer tydligen att, då soldaten Fläck — i sin egenskap af baptist — hade laga förhinder för bevistande af luthersk gudstjenst i sockenkyrkan, och sålunda den i egenskap af kompaniorder utgifna befallningen till sammä gudstjentsbevistande ej egde för honom förbindande kraft, kompanichefen Fribergers särskilt gifna befallning i detta hänseende; som Fläck vägrade lyday ej: var af beskaffenhet att kunna såsom ovilkorlig: lydnad fordrande order betraktas; att soldaten Fläcks:vägran att densamma etterkommia ej heller kat anses såsom någon förbrytelse i tjensten, allra minst ås svår, att den såsom af urbota art kunde berättiga till håns införpassände i cellfängelse.. Förfarandet i denna sak måste således. anses hafva legat utom vederbörandes befogenhet. Skulle någon åtgärd emot: soldaten Fläck vidtagits, hade det bort: vara, att tilltala honom för affall från evangeliska läran: Detta ligger såsom religionsmål dockutom krigsdomstols och