Aftonbladet – 18 april 1859, sida 3

en så ordentlig vår, att ingen mera behöfser frukta vinterns återkomst. Fartygen i hamnen 1 allt hvad de hinva. Bland annat inlastar man så nu för första gången i Helsingfors och kansko i någon finrk hamn, en äkta inhemsk vara: is. Fyra mindre I skonertar skola, fullastade med denna vara, afgå till y Stettin, dit isen blifvit beställd, för att kanske sedan, som den hoppas, få nåden att inträda vid kgl. preussiska h t i egenskap af champagnekylare. Den tillämnade nya måttlighetsföreningen kommer att bära namnet Kohtuuden Ystäväts, Föreningens antagna stadgar äro byggda på de liberalaste grun der. En ledamot i föreningen betalar ingen afgift, och afgifver ingen bestämd förbindelse till måttlighet eller nykterhet; han blott verkar efter förmåga genom tal, skrift, exempel o. s. v. för måittligheten Denna förening i Helsiugfors skall vara att anse som en centralförening för de föreningar i samma ändamål, hvilka möjligen komma att bilda sig i landsorterna, nemligen om dessa finna för godt att ställa sig i förbindelse med centralföreninogen. -Man har att i Litteraturbladet vänta eh närmare utläggning af planerna för föreningen, hvilken i flera afseenden ännu måste synas för mängden något obegriplig. För öfrigt håller mar nu också på att för Helsipgfors och kringliggande nejder bilda ett landtbruksgille, stående i förening med Nylands-Tavastehus läns iandtbrukssällskap. Finska militärens veterankassa redogör i F. A. T. för utdelningen af de till den 26 Mars till densamma influtna medel, utgörande tills. 1775 rub. s:r. Dessa medel ha blifvit fördelade på 592 veteraner på det vis, att efter olika grad af krigsförtjenster 139 man erhållit 4 rub., 308 man 3 rub. samt 145 man 2 rub. Samtlige de understöddes namn uppäknas; i slutet af förteckningen förekomma sju qvasiveteraner. FRANKRIKE. 3 Ännu den 14 dennes tror sig Pays kunna försäkra, att stormakterna skola blifvit ense om hufvudvilkoren för kongressens rådplägningar, samt att denna inom kort skall sammanträda; men i dessa optimistiska åsigter står tidningen alldeles ensam i den officiösa pariserpressen. Mest bestämdt uppträder Patrie, som ej blott anser anspråket på Frankrikes afväpning oberättigadt, då det egentligen alls icke rustat, icke upptagit något krigslån, icke inkallat permitterade soldater samticke pålagt några nya gärder, utan inskränkt sig till de af den simplaste klokhet påbjudna försigtighetsmått, utan äfven förklarar, att Österrikes anspråk sträcker sig längre än fill hvad som i artikeln uti Oesterreichische Correspondenz angifves. Om Österrike samtidigt med Österrikes och Sardiniens afväpning önskade se Frankrike åter inställa dessa försigtighetsmått, för att derefter utan förbehåll öfverlemna tvistefrågornas afgörande åt Europa, så skulle, menar Patrie, Frankrike icke sätta sig emot en sådan begäran; men om Österrike betraktar allmän afväpning såsom en förutsättning af bibehållandet af status quo i Italien, om det vill afväpna blott med detvilkor, .att man kringgår, men ej löser svårigheterna i den politiska ställningen, så må man ej räkna på Frankrikes samtycke. — Andemeningen uti denna artikel tyckes vara, att Frankrike skulle samtycka till afväpningen endast med det förbehåll, att några vilkor för kongressens rådplägningar icke uppställas, och att således i främsta rummet någon fråga icke skall blifva om erkännande af Wienerfördragen och om behandlande af de italienska angelägenheterna på grundvalen af Aachenerprotokollet. Huru dylika åsigter skola kunna sammanjemkas med det österrikiska kabinettets, är svårt att inse. — Äfven Constitutionnel, Presse och Sitcle tala med mer eller mindre misstroende om resultatet af de senaste diplomatiska förhandlingarna. För öfrigt stå Patries försäkringar, att Frankrike icke rustar, i en egen kontrast mot de fortfarande ingående underrättelserna om Frankrikes i den största skala bedrifna krigsrustningar. Indåp. Belge uppgifver, att kejsar Napoleon skulle gjort ett sista, ehuru m sslyckadt försök att förmå Österrike genom en skenbar koncession afstå från dess kategoriska yrkande på Piemonts afväpning före kongressens sammaänträde. — Franska regeringen skall nemligen hafva besvarat den af de medlande makterna framstälda önskan, att man skulle gifva efter för detta Österrikes anspråk, med ett motförslag, innefattande, att frågan om Sardiniens afväpning skulle föreläggas kongressen såsom örsta rådplägningspunkten, så att den i stället för ett vilkor för kongressens förhandlingar skulle bli första föremålet för desamma. Wienerkabinettet hade dock afböjt äfven detta förslag och vägrat deltaga i kongressen, såframt icke Sardinien derförinnan afskedat de lombardisk-venetianske frivillige och hemförlofvat de uppbådade kontingenterna. Denna Österrikes förklaring hade ankommit till Paris och London den 8 dis. Två divisioner af parisergarnisonen erhöllo den 9 dennes order att hålla sig marschfärdiga. Från Marseille berättas, att trupper oupphörligt anlända dit från Algerien. Deinämde stad utskeppade afrikanska trupperna äro så talrika, att en del af dem nödgats, tilldess de hinna transporteras till lägret vid Sathony, uppslå ett läger i närheten af marseillerbangården. Äfven till Lyon väntades stora truppmassor, hvilka skulle dit afgå från de andra garnisonerna, — Alla kanonbåtar, som kunna disponeras, beväras och sammandragasi Toulon. Förberedande åtgärder vidtagas: för en reform af franska nationalgardet, som skall betydligt förökas. Såsom bekant är, uteslötos år 1848 några af arrondissementerna i Paris från nationalgardet; den nu tilltänkta förändringen kommer att bestå deruti, att alla den franska hufvudstadens arrondissementer utan undantag skola uppställa sin kontingent till nationalgardet, hvilket dessutom genom Banlieuens införlifvande med Paris kommer stt förstärkas med ett betydligt antal bataljoner. Globes pariserkorrespondent berättar, att den första skaran af de landsförviste neapolitanarne från Folkstone anländt till Paris, De voro 17 till antalet och begåfvo sig direkt till j I EE 1