Aftonbladet – 18 april 1859, sida 3

Hr S; A. H. och affärstillståndet. Till Redaktionen af Aftonbladet. En ledamot af Göteborgs Mandelstidnings redaktion, hr S. A. H., har i Aftonbladet för i torsdags fått införd en artikel, som han anser innefatta svar .på den förut framstälda frågan, buru det skulle hafva sett ut med det finansiella tillståndet härstädes, om de summor, som under loppet af sistlidet år skulle betalas för att infria förfallna skulder och betala importen af utländska varor, häde skolat gäldas med landets egna tillgångar i stället för att, såsom nu skedde, liqvideras genom omsättning i nya skulder, till ett belopp som Aftonbladet för den 5 dennes beräknade till 30 millioner men som författaren af en uppsats i bladet för sistlidne lördag ansett sig kunna utan öfverdrift beräkna vida högre, om man dertill lägger det stora belopp, icke för högt upptaget till 12 millioner, som liqviderats genom bankrutter antingen i form af verklig cession eller ackord. Hr S. A. H. ger i detta sitt svar icke dementi åt Handelstidningens eller dess redaktions karakter af optimist. Förhållandet är, menar han, helt enkelt detsamma, som om en man med en million förmögenhet har en skuld af 30 å 40,00 rdr, hvaraf hälften hypotiserad och återstoden sväfvande. Af denna senare del måste 10,000 rdr under en svår period omsättas: han ville gerna betala dem med egna tillgångar, men måste slutligen taga ett nytt lån, och så fortgå affärerna sin orubbade gång. Allt detta är i och för sig ganska bra, men lider af det felet att författaren till svaret förbisett anledningen till frågan, ehuru han förut sjelf deltagit i kontroversen derom; det är dock denna anledning, som egentligen och ensamt gör det af vigt att komma på det klara med en tvist af denna beskaffenhet, hvilken eljest vore ett värdelöst käbbel, Det torde vara i minnet, att ända sedan riksdagen en temligen stark meningsstril fortgått mellan förfäktarne af tvenne olik ter, eller, om manså vill kalla det, mellan tvenne partier, i frågan om graden af det allmänna välståndet, Alla äro ense om att Sverge gjort stora framsteg i modernäringar och slöjd på ett par tiotal af år, men skiljaktiga tankar bafva yppats derom, huruvida aflärerna, sedan några nader eller kanske ett år ytterligare förfluit, skola hafva återkommit till samma ståndpunkt som under de sednare åren från 1850talets början intill krisen. Det ena partiet, främst representeradt vid riksdagen genom chefen för finansdepartementet, och inom pressen af Göteborgs Handelstidning, äfvensom af en insändare i Aftonbladet med signaturen J. A. G., samma initialbokstäfver som i finansministerns namn, motsade och förnekade under riksdagen, då fråga var om de stora anslagen och jernvägslånen, på det bestimdaste den anmärkning, som en och annan redan vid den tiden vägade göra, att den ut-omordentliga fart, som alla näringar under de nästföregående åren och till sommaren 1853 synts taga, jemte åtföljande stegringar i arbetslöner och priser på egendomar, till en del voro följden af en öfverspänning, som gåfve anledning att befara en stark och känbar återg Optimisternas mening i detta hänt finnes uttryckt i finanschefens yttrande på riddarhuset under högsommaren 1857, att det blomstrande tillståndet, äfven om man ville afräkna något för den ökade impuls som kriget hade gifvit åt Sverges handel, ändock på det hela innefattade ett normalt förhållande, som skulle stadigt fortgå, eller kortast och klarast uti det af samme ledamot bogagnade uttrycket, att det icke vore någon f beraktig rodn-d, utan helsans rosor, som blomstrade på Sveas kinder. I enlighet med denna åsigt uppträdde ock samme ledamot med ett pästående, framför allt är vigtigt att minnas, utgjorde den bas, hvarpå han sjelf f ig grunda regeringens anslagspropositioner; det påståendet nemligen, att i följd af landets nämda framskridande i välstånd, icke allenast de förhöjda ordinarie och extra anslagen, utan äfven ränta och amortissement på alla de lån, som erfordras för det af regeringen hastigt och lustigt ) antagna stora Ericsonska jernvägssystemet, kunna utgöras nu och i framtiden utah att-skatterna skola behöfva förhöjas. Landets ökade produktion lempvar oss, menade hr finanschefen, tillfälle att genom utbytet mot våra exportartiklar öka importhandeln af utländska varuförnödenheter så mycket, att staten uti den ökade tullafgiften jemte den förhöjning i beskattning, som redan skett på bränvinskonsumtionen, får full tillgång till dessa utgifter, äfven under ett. liberalt tullsystem. Detta påstående understöddes också nästan med än mera ifver af Handelstidningen. Någon tid derefter uppstod en tvist om rätta beräkningen af tullinkomsterna för det sistförflutna året. När beräkningarne häröfver hunnit blifva kollationerade; visade det sig, att minskningen i dessa inkomster emot det föregående årets väl var betydlig, dock icke så stor som mången hade befarat, och att den statsbrist, som man hade fruktat möjligen påkalla en urtima riksdag, icke kommer att inträffa. Det var vid detta tillfälle isynnerhet som vi anse insändaren J. A. G. och Handelstidningen hafva begått ett fel, då de sökte framhålla denna jemförelsevis mindre betydliga minskning i importen såsom ett bevis på riktigheten af deras föregående uppskattning, äfvensom på den föreställning, som visserligen ej blott hos dem, utan ock hos en del andra sangviniska personer gjort sig gällande, att följderna Må det ursäktas om denna benämning nyttjas med