Aftonbladet – 18 april 1859, sida 3

nuftet förenat i beroende det ena af det andra; söndringen af ande från materie, själ från kropp; söndring mellan sannt, rätt, godt, skönt och nyttigt, ehuru dessa senare äro faktorerna till det menskliga lifvets summa, ehuru. de äro endast spetsarne af samma i menniskosjälen nedlagda femuddiga diamantstjerna, som återspeglar det eviga ljuset, uppenbarar den eviga viljan, och hvilka sidor af samma kropp äro på det innerligaste med hvarandra förenade, så att ingen af dessa speglar kan sönderbrytas eller fördunklas utan att det hela deraf lider. Man kan icke framte något enda snilleverk, som kan göra anspråk på fullkomlighet, utan att tillfredsställa dessa fem vilkor. Men man får visserligen ofta nöja sig med mindre, med: ensidigheter, blott icke endera vilkoret alldeles borttrotsas. Kritiken har dock dermed icke förlorat rättigheten att ur alla dessa synpunkter bedöma konstverk; ty hvad som bör finnas hos lifvet, bör finnas hös konsten, och lifvets ända mål är ock konstens. För vår del hylla vi, hvad nyttan vidkommer, i koästen såsom i annat, framåtskridandets grundsatser. och fordra, att då man tager i anspråk menniskors tid, skall man äfven gifva dem valuta; vi föredraga det klara, tankerika och idåväckande framför. det sömngifvande, dunkla och slöa, och kunna icke med konstens framåtskridande förlika återgången till barnkammarens tankeoch föreställningssätt, när vi återfinna detta icke blott uti konstprodukten, der det under vissa förbehåll kan vara berättigadt, utan jemväl hos dess förfättare, hvilken derigenom nedstiger från den höjd han bör innehafva. Vi sammanställa härmed följande ord om det tragiska: Då det tragiska i sig har sitt ändamål, men på samma gång är medel för ett annat, det estetiska, som åter är medel för ett annat, civilisationen, kommer, utom det anspråk man har på det tragiska för sig, äfven anspråket att detsamma icke skall missbrukas genom en mot det estetiska stridande tilllämpning. Det estetiska sätter det förädlade allmänna menniskohjertat till domare föfver det tragiska, och härigenom är sambandet med den fortgående och framtida civilisationen knutet., Om begreppet det godan, som författaren uppstält såsom vilkor för den tragiska per