Aftonbladet – 18 april 1859, sida 2

ande att bara tänka ditåt... Jag undrar öfver att frun kan föreslå. mig — en främmande man ? 3 Så får jag väl gå. Jag ville önska attjag ej sagt till min man de orden: Låt mig skaffa andre borgensmannen — jag känner en man fullgod med Moss, men det är icke värdt att någon annan än jag söker honom, ty för mig hade han en liten vänskap, som kanske räcker ännu, då han får återse mig, js Jaså, jaså, frun sade det... hm hm... Gubbens ögon började lysa, medan läpparne drogo sig uppåt öronen — det var på väg till en hel mysning. Utan att låtsa märka de förändrade symtomerna, fortsatte Emilia helt nedslagen: Mamsell Moss sade mig förut: Hur kan du någonsin tänka på att gå till kapten Boson? Han är visst en lika stor matadör som pappa, men jag tror att du får svårare att vinna seger öfver honom än jag hade att vinna segern öfver pappa. Din resa tjenar. till ingenting, till platt ingenting. Hähå, håhå, hon sade det? N; hvarföre skaffade hon icke fästmans borgen ? Det hade hon icke behöft göra ett enda steg för — han erbjöd sig frivilligt. Men herr Moss hade sagt att han ej ville veta utaf: att sätta sitt namn bredvid någon annans än en af storgubbarna. Känner igen Mossen på det der. Skall kanske tänka på: det, när jag fått tala vid Rasmusson. Nej, kära kapten Boson, ha vi hunnit så långt i väg, så låt oss komma till slutet! Se skymningen hänger redan nu öfver oss, och vi funderade på att komma hem i qväll. Och ännu en gång fick Emilias hvita hand något bestyr med den blå fris-kavajen. Gubbens axel kringklappades, och kapten Boson såg allt mer och mer tveksam och medgörlig