Aftonbladet – 18 april 1859, sida 2

vid. Stockholmsbankens sednaste bolagsstämma visade sig bland dess lottegare mot en ökad aktie-teckning för förökandet af denna bänks grundkapital. Re — — Juridiska föreningens centralafdelning hade i lördags afton ånyo sammanträde för fortsättning af diskussionen angående kreditlagstiftningen. Ordet fördes af h.e. justitierådet Ginther och samlingen var ganska talrik. Denna afton afhandlades kapitlet om invisningar och vexlar. Debatten i den förra frågan vände sig omkring dels lagberedningens, dels den år 1853 nedsatta särskilta komitens förslag. För närvarande är lagstiftningen i detta ämne både knapphändig och inskränkande. 1734 års lag har derom icke någon annan föreskrift än i 4 kap. 6 utsökningsbalken; som stadgar att, om någon fått invisning ö viss man; och får -ej betalning af honom,han njute utmätning hos den, som invisningen gaf, med. 6 procents ränta,. Sedermera har tid. efter annan blifvit stadgadt, dels att hvad författningårne innehålla rörande gäldenärs betalningsansvar för löpande eller icke lö pande skuldebrefjemväl skall. vara gällande om invisning, alltefter densammas löpande eller icke löpande egenskap, dels förbud ej mindre mot utgifvande af tryckta eller graverade invisningar, stälda på enskilta -personer, än mot utfärdande af löpande: invisning på mindre belopp än 100 rdr bko. En fullständigare lagstiftning i detta hänseende har derföre ansetts nödig både af den äldre lagkomitn och lagberedningen, som således i bandelsbalken: inrymt ett särskilt kapitel, handlande ensämt om invisning: Lagkomiten föreslog i detta hänseende. — utom föreskriften att invisning borde ställas och öfverlåtas på samma sätt som skuldebref och således vara handskrifven — att, om den, som invisningen lyder å, är utgifvarens gäldenär, han är pligtig godkänna invisningen, utan så är, att han derigenom skulle bindas till mera än han sjelf är till utgifvaren skyldig eller till svårare betalningsvilkor, vare sig till tid, ort, myntslag eller annat,. Lagberedningen har härvid föreslagit den förändring, att särskilt invisning icke skall vara gällande för fordran, sont grundas på löpande förbindelse, äfvensom den infört den närmare bestämmelse, att, i händelse invisning lyder å en större summa än assignatens skuld; han skall. via förbunden acceptera för så stort belopp, som svarar mot hans verkliga skuld, dels tillagt den nya föreskriften att assignaten ej heller kan vägra godkännandet, om utgifvaren, på grund af ett föregående aftal, är berättigad att å honom ställa invisning. Likaledes har lagberedningen tillagt, att assignanten skall vara skyldig underrätta assignaten om invisningens tillvaro, innan den sednare är skyldig aeceptera densamma. Denna avis skulle likväl icke erfordras, då invisningen är stäld att betalas a vista, eller då den är gifven för en redan förfallen skuld; Deremot ha hvarken lagkomiten eller lagberedningen föreslagit något visst minimum för invisningars summa eller någon inskränkning iden tid, å hvilken invisningen utställes till betalning. 1853 års Some bar väl ansett invisningar böra vara handskrifna, men likväl medgifvit att, likasom för vexlar, dertill må begagnas blanketter, så att endast de resp. namnen, summan och utgifningsdagen: behöfva vara handskrifna. I öfrigt afviker förslagets innehåll oväsentligt från lagberedningens; dock med den förändring, att tid för inlösen af löpande invisning ej må utsättas öfver 3 månader från utgifningsdagen samt att löpande invisning, stäld till inlösen vid uppvisandet eller efter sicht, skall. så tidigt uppvisas, att den senast inom 6 månader efter utgifningsdagen tillinlösen förfaller. Rörande denna fråga voro åsigterna inom juridiska föreningen mycket delade. En och annan tycktes till och med vara af den mening, att en särskilt lagstiftning rörande invisningar, såsom ett slags amfibier mellan löande skuldsedlar och tvexlar, vore hvarken nödig eller önskvärd, så vidt de tjenade till något. annat, än att till viss man öfverflytta fordringsrätten. Man ville således icke. erIkänna fördelen af så beskaffade löpande pap