Aftonbladet – 16 april 1859, sida 2

STOCKHOLM den 16 April Ett märkvärdigt fynd har i dessa dagar blifvit gjordt. Det är likväl icke denna gång någon hederlig odalman, som under stenbrytning på sin åker hittat en gyllene armring eller annan dyrbarhet från forntiden. Nej saken är vigtigare än så, hvilket också lätteligen kan skönjas deraf, att vår konservative yrkesbroder egnat icke mindre än fyra spalter åt den rara skattens omförmälande. Nå ja, det är också han sjelf som gjort fyndet, och man må då icke förtänka honom, att han vill puffa för detsamma så mycket som möjligt, synnerligast som det nog lärer vara meningen att K. M. och svenska allmänheten böra inlösa fyndet, dervid den lycklige hittaren, han såsom andra, gör anspråk på, det ser man tydligt, att det skall skattas minst 30 procent mer än det är värdt. Men till saken, säger läsaren otåligt! Hvad står då egentligen på? Jo, saken är i korthet den, att den engelska tidningen Hconomist föreslagit en graderad rösträtt, såsom en utväg att verkställa parlamentsreform i England, utan att äfventyra att densamma skall leda till ett för stort demokratiskt ivflytande, för hvilket den engZelska tidningen hyser en särdeles stor farhågas. Vår yrkesbroder aftrycker i sin helhet en af de artiklar, i hvilka Economist behandlar detta ämne. Det förstås af sig sjelf, utan att behöfva sägas, att artikeln genast tillämpas på vår valordningsstrid, der den förmodligen anses med ens och på ett afgörande sätt trycka ned skatteröstningsmännens förut så bedröfligt lätta vägskål. Men i den inledning, som vår yrkesbroder förutsänder den engelska artikeln, och der denna tillämpning göres, söka vi förgäfves den för bedömandet af Economists förslag så ytterst vigtiga upplysningen om den förutsättning, under hvilka det engelska bladet uppställt sin i England så helt och hållet nya grundsats. Den uppmärksamme läsaren kan visserligen finna den af sjelfva artikeln, ehuru på långt när icke så tydligt och uttryckligt som uti andra artiklar, uti hvilka Economist behandlat samma ämne. Vi vilja derföre tillhandagå allmänheten med en upplysning härom. Hvad Economist föreslår är, kort och godt, införandet af allmän valrätt. Tidningen söker ådagalägga, att hvilken förmögenhetsqvalifikationeller census, som man än vill uppställa, så blir den godtycklig och orättvis, och skall föranleda ett rättvist och till dess snara undanrödjande ländande missnöje från de uteslutnes sida. Economist anser derföre den enda tillfredsställande och följaktligen den enda varaktiga lösningen vara, att gifva rösträtt åt hvarje sjelfständig medborgare (householder), det vill med andra ord säga, att göra äfven arbetsklasserna politiskt berättigade, eller, såsom vi förut yttrat, införa allmän valrätt. Men, säger Economist, detta kan icke ske om hvarje medlem af dessa klasser erhölle en individuelt Jika rösträtt, som de nuvarande valmännen, ty detta skulle hafva till praktisk påföljd att fördränka den nuvarande valmanskåren (the present constituencies), liksom floder fördränkas och försvinna i hafvet,. För att förebygga detta är det som Economist föreslår, att man skall gifva större valmakt åt hvarje enskilt medlem af medelklassen än åt hvarje medlem af aärbetsklassen, samt större valmakt åt. hvarje enskilt medlem af de högre klasserna än åt den af medelklassen. Och det är detta resonnement, som man nu anser skola bevisa det principielt riktiga uti skatteröstning vid valen af representanter i svenska borgareståndet. Economist ger uttryckligen tillkänna, att dess förslag är ämnadt att förebygga, det icke arbetsklasserna (och man vet om de äro talrika i England!) skola fördränka medelklassen. Men hvad har väl en utväg, som möjligen kunde vara behöflig och lämplig för detta ändamål, hvad har den att göra med sättet att utse representanter endast och uteslutande för medelklassen? Arbetsklasserna, hvilkas öfvervigt Economist vill förebygga, äro på det mest omsorgsfulla sätt utestängda från valrätt till svenska borgareståndet. Endast fastighetsegare och sjelfegande näringsidkare ega valrätt i de svenska städerna. Följden deraf är, att valmanskåfen, der den är talrikast, d. v. s. i Stockholm, måhända icke kommer att räkna mer än 3 å 4000 medlemmar. Och med dessa förhållanden vill man jemföra dem, som skulle uppstå i England om valrätten der utsträcktes till arbetsklasserna, så att en enda stad kunde räkna valmän kanske i hundratusental, och der man kunde, såsom Economist också gör, tala om kiasser, som skulle blifva representerade af en million röster! Således; en gång för alla, Economists åsigt om vilkoren för införandet af allmän valrätt i England har icke den ringaste tillämplighet på frågan om välen till det riksstånd i Sverge, som uteslutande representerar medelklassen. Lägg fram, äfven hos oss, ett förslag att gifva valrätt åt hvarje myndig man, som ickär i annans bröd, vid tillsättningen af representanterna utien parlamentarisk församling med det inflytande som Englands underhus, och vi förklara oss genast villiga, visserligen icke att medgifva den graderade rösträttens riktighet i princip, men att till diskus22cs BADEN KRANIET YO RNE REA NERE STATT Pt set DR ge fet fr bunt fn AE a rg TR TR RA I kalasering på lemningarna. Annars är det I